Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - De stängda portarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 234 —
Det säger sig själft, att andligen taladt, järnbeslagna portar
spärrade tillträdet till den muhamedanska världen, men hur
sorgligt var det icke, att äfven där, hvarest »kristna» stater innehade
väldet öfver de hedniska folken, man skulle möta svårigheter för och rent
af förbud mot evangeliets förkunnande!
Negerslafveriet blomstrade öfverallt i den transoceaniska världen
både under katolskt och protestantiskt herravälde. Kristenheten hade
ännu icke kommit till insikt om det skändliga i denna sak. Och
slaf-egarne voro till största delen alldeles obenägne att tillåta evangeliets
förkunnelse för sina slafvar, ja, de höllo dem till och med i en
träldom, som utestängde dem från all mänsklig utveckling. För de
stackars varelser, som man bortfört från det hedniska mörkret i deras
afrikanska hembygd för att nedsänka dem i ett ännu större eländes
mörker under »kristligt» herravälde, sökte man, om möjligt, spärra
vägen äfven till Guds rike.
Och Indien, det rika landet med sina milliontals högt
begåfvade hinduer, hade genom ett »kristligt» handelssällskaps
mammon-dyrkande egennytta blifvit afstängdt ifrån frälsningens evangelium i
lika hög grad som Kina och Japan. Samma ostindiska kompani, som
icke hade försyn för att genom allsköns svek och våld förorätta de
infödde, ansåg alla handels- och statsintressen skola komma att stå
på spel, så framt rättvisans och kärlekens evangelium bjödes
hinduerna. En .af direktörerna yttrade, att han hellre såge i Indien ett
kompani djäflar än en krets missionärer. Och den »upplysta»
allmänheten i England stadfäste kompaniets rättighet att stänga Indiens
portar (se sid. 133).
Under sådana förhållanden är i sanning den lilla
missionsförsamlingens ihärdiga kamp beundransvärd. Hemma i kristenheten
rönte densamma hån och kallsinnighet och måste använda halfva sin
kraft på att återuppväcka det utdöda missionssinnet inom kyrkan. Och
ute i hednavärlden stod den inför oöfverstigliga berg och sjufaldt stängda
portar. Men den visade sig stå i förbund med Honom, som styrer
himmel och jord, och förlitade sig på, att i den rätta timmen skulle
bergen sjunka och portarna öppna sig. Därför lät den sig icke
öfvervinnas, utan motgång och nederlag ökade blott dess styrka.
I hemlandet uppväckte missionärerna en väldig kamp mot de
murar, som voro grundade på kristenhetens egna synder och vantro.
Kampen i England för att öppna Indien för Evangeliet och den
samtidiga kampen för negerslafveriets upphäfvande, som visserligen sträckte
sig vidare och satte många rent humana krafter i rörelse, men dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
