Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 267 - -
som öfversvämmades af vilda horder. Från staden Osjagun (150
kilometer från Lagos) bortsläpades bl. a. en 10—12-årig negergosse,
Adsjai, jämte moder och systrar, och råkade — vanligtvis bortbytt
mot rom och tobak — i åtskillige egares händer. Under allt detta
intogs han af stor fasa för att blifva såld till de hvite. Och ändock
skulle just desse blifva Herrens väg till frälsning för honom och
månge andre. Såld till en portugisisk slafhandlare i Lagos, kastades
han i bojor i slafpackhuset, till dess han tillika med 186 andre blef
stufvad ned i lasten på ett fartyg för att säljas i Amerika. Nästa dag
förskräcktes slafvarne öfver ett hemskt brak. Då det omsider blef
tyst, hämtades de upp på däck och kommo slutligen under fund med,
att fartyget uppbringats af två engelska kryssare *). Slafhandlaren och
hans handtlangare lågo fjättrade på däck, under det att negrerna voro
frie, fingo mat och dryck samt fördes till Sierra Leone, där de
fördelades på olika byar. Adsjai gjorde strax snabba framsteg i skolan,
där han med förvåning fick höra om Frälsarens kärlek. Han skänkte
Honom sitt varma hjärta och fick 1825 i dopet namnet Samuel
Crowther (efter en engelsk präst och missionär i London). År 1826
sändes han till London och blef följande år upptagen som den allra
förste lärjungen vid Furabuktens seminarium, hvarifrån han efter
till-ändabragt utbildning anställdes som skollärare i Regent.
År 1841 deltog han i den första stora Nigerexpeditionen, utsänd
af ett engelskt sällskap på föranstaltande af Buxton, som hoppades
att genom evangeliets och kulturens inträngande i Afrikas inre kunna
hämma i dess källa den ännu florerande slafhandeln. Expeditionen
led utomordentligt af klimatet och ansågs för alldeles misslyckad,
men Crowthers berättelse om resan öppnade missionssällskapets ögon
för hans förmåga, och han blef ånyo sänd till England för ytterligare
utbildning och prästvigning (den 11 juni 1843). Vid sin hemkomst
till Sierra Leone, blef han med jubel mottagen af negrerna och
predikade på sitt modersmål för en stor församling, som efter
välsignelsen utbröt i ett enstämmigt rop: »Ke —o —sje» (Ske alltså! Amen!).
Crowther fick dock icke länge stanna i Sierra Leone. De spridda
resterna af den stam, till hvilken han hörde, hade samlat sig och
funnit en fristad på en porfyrklippa vid Ogunfloden. Småningom
samlades månge dit, och där uppstod en stad under namn af Abeo-
*) Omkring 30 år senare igenkände Crowther i England den engelske kapten, som
hade befriat honom, och kastade sig för hans fötter. Sonen till en af de yngre
officerarne ombord, O. S. Smith, skulle sedermera blifva anförare för de förste missionärer,
som drogo till Uganda (1876).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
