Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Martyrtiden på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 276 - -
af konung Radama, som, efter att hafva hört hans ärende, själf skref
till Londonmissionen: »Jag ber er sända mig så många missionärer,
som I ansen för lämpligt, jämte deras familjer, om de så önska —
förutsatt, att I sänden skicklige handtverkare, som kunna göra mitt
folk till arbetare såväl som till gode kristne.»
Snarast möjligt utsändes då en skara missionärer och
handtverkare, hvilka snart voro i full gång med skolundervisning och
bibelöfversättning. Radama visade stor välvilja mot missionen.
Barnamord och andra grymma seder afskaffades, en kyrka invigdes i
Antananarivo, och framför allt främjades skolväsendet. »Om I önsken
blifva vise och lycklige och mig till behag, så sänden edra barn i
skola!» lät konungen säga de motvillige. En längtansfull väntad
tryckpress, hvilken omsider år 1826 anlände, sedan hela nya
testamentet blifvit öfversatt, väckte hans största beundran. Inom tio
års förlopp funnos 10,000 madagasser, som kunde läsa. Likväl
visade konungen själf alls ingen lust att undervisas i kristendom, och
då evangeliet framkallade motstånd hos afgudadyrkarne, förmanade
han missionärerna att gå varsamt till väga, för att han icke själf
såsom vän af främlingarne skulle förlora folkets förtroende. Och
under sina sista år aflägsnade han sig i följd af andres inflytande
ytterligare från missionen.
År 1828 dog konung Radama, ännu ung, och en af hans
hustrur, Ranovalona, bemäktigade sig med list och våld tronen. Hon
lät mörda den utsedde tronarfvingen och flere medlemmar af den
kungliga familjen och slutligen, af fruktan för att få en medtäflare,
också den man, som allra mest hulpit henne till makten,
Andriami-kaja, i hvilken missionen egde ett af sina bästa stöd. Vid sin
kröning trädde Ranovalona fram på »den heliga stenen» med en fetisch
i hvardera handen och sade: »Er har jag ärft från mina förfäder, till
er fäster jag min lit». Dock lofvade hon missionen sitt skydd, och
efter sorgåret, hvarunder till och med skolorna måste hållas stängda
ett halft år, såg det äfven någon tid ganska ljust ut, trots
afguda-dyrkarnes stigande inflytande. Många började allvarligt söka
sanningen, i hufvudstaden öppnades två nya kyrkor, hvarest en omvänd
madagass predikade, och oaktadt drottningen förbjöd försäljning af
nya testamentet, tillät hon dock, att de omvände finge döpas. År
1831 blefvo de förste 20 infödingarne döpte i närvaro af en
ofantlig folkskara, hvarefter församlingar af infödde organiserades på tvänne
ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
