Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 292 -
vaal, systematiskt underkufvade alla grannstammarna och därvid
hänsynslöst ödelade de engelska missionsstationerna *).
Med sin skotska själfständighet kom Moffat icke alltid att stå i
godt förhållande till missionärerna på andra orter, och han var just
icke någon vän af d:r Philip, hvilken i egenskap af högste ledare
ville styra missionen från det aflägsna Kap, men han tillegnade sig
genom kristlig öfning stort saktmod emot sina medarbetare. Af
infödingarne var han älskad och af höfdingar fjärran och när aktad
och ärad, såsom det visade sig, då han 1870 såg sig nödsakad att
återvända till sitt hemland. Gripande var afskedet, då en hvar i den
stora skaran ville trycka Moffats och hans hustrus händer, och alla,
sedan de följt dem till fots, så långt de förmådde, uppstämde ett
långvarigt, klagande verop, som skulle kunnat smälta det hårdaste
hjärta. Två af Moffats barn fortsatte missionsarbetet i Afrika. Moffats
hustru dog 1871, han själf 1883, efter att ännu vid sin höga ålder
outtröttligt hafva talat och arbetat i England för Herrens stora sak.
I Kuruman upprättades till hans åminnelse ett »Moffat-institut» för
utbildande af infödde präster och lärare, men det har aldrig fått stor
betydelse, därför att Kurumans läge under den nya utvecklingen i
Afrika är alltför afsides.
Vid sidan af de europeiska missionssällskapens arbete började
nu också de sydafrikanska kyrkosamfunden af invandrade hvite att taga
sig af missionen. En engelsk kvinna skänkte 1847 de betydliga
penningmedel, som kräfdes för upprättandet af en anglikansk
biskopsstol i Kap, hvarifrån sedan den framstående biskop Gray utvecklade
en storartad verksamhet både för den engelska kyrkans utbredande
(så att under hans tid sex biskopsdömen i Sydafrika upprättades) och
för en kyrklig mission. Och eggad häraf, började den gamla
hol-ländskt-reformerta kyrkan — väckt till nytt lif genom familjen
Murrays och andre skotske prästers arbete inom densamma — att
lägga sig vinn om den invandrade befolkningen, hvars öfvervägande
flertal tillhörde densamma, och därjämte om egentlig
missionsverksamhet.
*) Boernas fiendskap mot missionen hade visserligen sin grund i andlig död,
men vann näring både af Londonmissionens hänsynslöshet i kampen för infödingarnes
rättigheter och af fruktan för Englands makt. I förhållande till de tyske missionärerna
ställde de sig något annorlunda. Setsjele bad sålunda, sedan han underkastat sig boerna
i Transvaal, återigen om missionärer, och boerna förmådde då hermannsburgarne i
Natal att börja arbetet där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
