Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Det heliga landet och dess grannland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 308 -
enligt sägnen grundlagdt af »Abessiniens apostel», Frumentius, under
4:de århundradet. Efter ett besök i Europa (1833), hvarvid han i
Maria Zeller fann åt sig en god hustru, drog han ånyo jämte flere
medhjälpare till Abessinien, medförande 2,000 biblar m. m., som
forslades på 78 kameler. Men strax vid sin ankomst angreps han af
rödsot oeh låg sjuk i nio månader; därefter fick hans hustru kolera,
och hur svårt det än föreföll dem, nödgades de resa hem igen.
Återresan var så mödosam och full af besvärligheter både för Gobat, som
ännu måste bäras, och hans i välsignadt tillstånd varande hustru,
som sedan under sin egen nöd måste skydda deras första, döende
barn, att Gobat »aldrig kunde tänka därpå utan rysning och tårar»,
men i Europa kommo de åter till krafter. Herren kallade Gobat till
en annan gärning, hvarvid hans hälsa blef lika stark, som den dittills
varit svag. Hans medarbetares verksamhet blef icke mycket
varaktigare, enär konungen, under påverkan från Rom, utvisade alla
evangeliske missionärer.
Efter en kort tids arbete bland de halft hedniske druserna på
Libanon öfvergick Gobat till engelska kyrkan och blef föreståndare
för skolan på Malta, men några få månader därefter kallade
konungen af Preussen 1845 honom till biskop i Jerusalem efter Alexander,
och han, den ödmjuke och besinningsfulle mannen, klar och
öfverlägsen som tänkare och orubbligt ståndaktig, var i sällsynt grad
därtill den rätte mannen. Under stor fröjd invigdes Kristuskyrkan 1849,
efter hvilken händelse en ovanlig törst efter Guds ord förspordes bland
judarne. Medan Gobats hustru tog sig af fattiga enkor och andra
nödlidande, skötte han själf med andens kraft sitt dubbla kall, dels
som biskop för alla protestanter i Jerusalem, bland hvilka det
lyckades honom att, trots stora svårigheter och bittra angrepp från de
engelskt högkyrklige, upprätthålla en verklig »evangelisk allians»,
dels ock som missionär, hvilket han alltid helst kallade sig. Han
förmådde kyrkomissionen till att gripa verket an i Jerusalem, och han
fröjdade sig åt och understödde Nikolaisen, hvilken stod som en
fader för missionen därstädes intill sin död 1856 och begrofs under
det största deltagande från alla håll. Gobat utvidgade
läkaremissionen och trädde i förbindelse med diakoniss-sakens upphofsman,
Fliedner i Kaiserswerth, som sände diakonissor till arbete å lasarett
och uppfostringsanstalter i Jerusalem (där de 1870 erhöllo ett eget
hem). Slutligen hade han under sin uppsikt 12 »infödda»
församlingar och 37 skolor med 1,400 barn (judar, muhamedaner, druser,
katoliker och protestanter). Efter den blodiga förföljelsen mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
