Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Upptäckterna i Afrika. David Livingstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 314 -
och mycket annat. Om sin religiösa utveckling har Livingstone blott
sällan yttrat sig. Från sitt tolfte år kände han sig som en syndare,
men först vid tjugo års ålder öfvergaf han allt sitt eget och
tillegnade sig Kristi fullkomliga försoning. Och »den obetingade nåden
framkallade», såsom han skrifver, »en känsla af den innerligaste
kärlek till Honom, som friköpte oss med sitt blod, och den djupaste
tacksamhet mot Honom, och hans barmhertighet har haft inverkan på
hela mitt följande lif.»
Helgjuten som han var, förstod han strax, att alltsammans
tillkom Herren, och offrade åt missionen allt, hvad han i sin stora
förnöjsamhet behöfde för sitt uppehälle. År 1835 väckte ett upprop
från Gützlaff hans lust att blifva missionär, och genom den yttersta
sparsamhet skaffade han sig tillfälle att studera både teologi och
medicin, i det att han genom arbete på fabriken under sommaren
förtjänte de nödvändiga penningmedlen till att under vintern idka
studier i Glasgow. Samtidigt försökte han förvärfva sig färdighet i flera
slags handtverk. År 1838 blef han antagen af Londonmissionen.
Hans håg stod till Kina, men det förestående »opiumskriget» spärrade
just då hvarje tillträde till detta land. Ett besök af Moffat i London
vid samma tid föranledde, att han bestämde sig för att utgå till
Sydafrika.
År 1841 ankom han under Moffats frånvaro till Kuruman, där
hans läkarekonst snart gjorde honom berömd som en stor trollkarl,
och hvarifrån han företog flera resor ut bland okända folkstammar
för att förbereda anläggandet af en ny missionsstation.
Underrättelsen om freden i Nanking uppväckte ännu en gång hans längtan
efter Kina; han tyckte nämligen, att det redan funnes alltför många
missionärer i Sydafrika. Han menade, att de fleste missionärerna
gingo alltför långsamt till väga, och utvecklade den åsikten, som han
stödde på gjorda erfarenhetsrön, att man skulle förkunna hvarje
folkstam evangeliet under ett visst antal år och sedan draga vidare åstad;
utsädet skulle nog sedermera bära frukt. Själf »fruktade han icke
för att bo bland vildar, hundratals mil afskild från all civilisation
hela sitt lif igenom.»
Under det att han verkade bland betsjuanerna och vann deras
förtroende genom sitt förunderligt vinnande, säkra och orädda, öppna
och vänliga uppträdande, började lian tänka öfver Afrikas
naturförhållanden, och, i synnerhet sedan han fått höra berättas om en
hemlighetsfull sjö (Ngami) på andra sidan Kalahari-öknen, tviflade han
på, att Afrikas inre vore endast en fortsatt, folktom ödemark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
