Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Upptäckterna i Afrika. David Livingstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 322 -
ten, hvarifrån tidningen önskade åtskilliga underrättelser, och därifrån
in i det inre af Afrika för att finna Livingstone, för hvars lif
man börjat hysa allvarliga farhågor. Det låter som en saga, att
bemödandet att finna stoff till en tidningsartikel skall gifva impulsen
till världshändelser, och att en »flygande» tidningskorrespondent skall
blifva en stor upptäcktsresande. Men äfventyrslusta, mod och
skicklighet var den 29-årige Stanley i besittning af. Från Sansibar trängde
han in i Afrika, och den 10 november 1871 fann han Livingstone i
Ujiji fem dagar efter dennes ankomst dit och just i det rätta
ögonblicket för att hjälpa honom i nöden. De voro omkring fyra
månader tillsammans, under hvilken tid Stanley mottog ett så starkt
intryck af Livingstones rena, kristliga personlighet, att han genom
honom lärde att böja sig för den Högste, och Livingstone å sin
sida återvann krafter, så att han med nytt mod kunde draga ut på
sin sista färd. Öfverallt fann han spår af slafjaktens förödelser, och
ett år före sin död skref han dessa ord, hvilka liksom att slags
testamente àro inhuggna på hans minnesvård i Westminster: »Allt,
hvad jag i min ensamhet kan tillägga, är: Måtte himmelens
välsignelse sänka sig öfver en hvar, amerikan, engelsman eller turk, som
vill bidraga till botandet af världens öppna sår!» Trots sin ålder
vadade han under lång tid genom sumptrakter, genomblött af
störtregn. Rödsot och feber återkommo. Han måste bäras och låg än
utsatt för de häftigaste smärtor, än i timslång vanmakt. Dock
fortfor han att förhöra sig om berg och floder på vägen. Vid 11 al a,
söder om Bangveolo-sjön, byggde man en koja åt honom, och här
funno hans trogne negrer honom före morgongryningen den 1 maj
1873 död, knäböjande vid sin säng med hufvudet i sina händer.
I bön för Afrika dog den man, hvars upptäcktsverksamhet i sig
själf var mission. Hans spår lysa genom det inre af de svartes
världsdel, och till och med de vildaste hedningar hafva i honom skådat
evangeliet i människoskepnad. Hans lifsbragd har öppnat Afrikas inre
både för evangeliet och kulturen. Hans innerliga uppmaning att böta
världens öppna sår har satt människosläktets bästa krafter i rörelse
till gagn för Hams förtryckta barn, och hans död har gifvit den
starkaste impuls åt missionen i Afrika.
Livingstones trofaste ledsagare begrofvo hans hjärta på platsen
och inristade hans namn och dödsdag i ett stort träd, som nu är
fälldt och ersatt med ett väldigt stenkors från England. Så godt de
förmådde, balsamerade de sin älskade herres lik och buro det tillika
med alla hans papper och instrument på sina skuldror under en nio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
