Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Asiens portar. Upproret i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325 —
ras. De bengaliske seapoys bestodo till största delen af hinduer
ur de högsta kasterna samt en del muhamedaner. Ingen infödd
kristen tåldes bland dem, och ingen officer talade någonsin med dem
om kristendom. Bland desse hade emellertid på mångahanda sätt
upproriska idéer vunnit spridning. Muhamedanerna hade svårt för
att glömma, att de varit Indiens behärskare, och de afsatte hinduiske
radjas voro både själfve missnöjde och uppväckte ovilja bland andre.
Brahminerna ansågo sin gamla religion hotad, enär regeringen icke
inom fängelser o. s. v. tog hänsyn till kastskillnaden. En gängse
sägen, att engelsmännens herravälde i Indien skulle vara i 100 år,
ökade slutligen yttermera oron just nu, då man firade
hundraårsdagen af slaget vid Plassey (sid. 116).
Många olycksbådande tecken visade sig, men engelsmännen
själfve anade ingenting. En del af de engelska trupperna var till
och med borta och kämpade i Persien. Då kom en tillfällighet —
eller, rättare sagdt, en tanklöshet — bägaren att flöda öfver. Man
lät utdela nya patroner (sådana som dåförtiden användes, hvarvid de
betos af med tänderna), och det ryktet spred sig, att patronhylsan var
behandlad med en blandning af ox- och svinfett. Kunde man tänka
sig något värre? Hinduen skulle blifva utstött ur sin kast, om han
läte sina läppar komma i beröring med oxfett, muhamedanen skulle
orenas genom svinfettet. Oaktadt patronerna strax indrogos, utbredde
sig en fruktansvärd jäsning, och de vildaste rykten troddes. Den 10
maj 1857 bröt upproret ut i ljus låga i Mirat, hvarifrån seapoys
skyndade till Delhi, mördade alla engelsmän, som kommo i deras
väg, och uppsatte ånyo på tronen den ålderstigne konung Mogttl.
Hade man ej haft telegrafen, som det ej lyckades de upproriske att
strax afbryta, skulle samtlige engelsmän i Bengalen hafva blifvit
utrotade, innan man haft aning därom. Ödeläggelsen var stor nog.
På den ena orten efler den andra reste sig seapoys och mördade på
barbariskt vis män, kvinnor och barn. I Lucknow inneslöts en liten
engelsk besättning under anförande af den utmärkte Henry Lawrence.
I Kahnpur (sid. 148) trädde den förrädiske Nina Sahib i spetsen för
seapoys och utförde ett nidingsdåd utan like. Efter tre veckors
belägring dagtingade den lilla besättningen emot att erhålla fritt aftåg.
Icke desto mindre blef hälften af de fångne européerna (inalles 450)
strax skjutne och brände, andra hälften försmäktade med kvinnor och
barn i de uslaste fängelsehålor, till dess befriarnes armé stod utanför
portarna; då blefvo de alla på det nedrigaste sätt mördade och
kastade i en brunn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
