Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Åtskilliga förhållanden och händelser i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 347 -
nämnda sällskap, men för egen räkning, till Patagonien; försöket
strandade dock fullständigt på infödingarnes fientliga beteende. Efter
ett kort uppehåll i England lät sig Gardiner ånyo utsändas på en
större undersökningsresa i Sydamerika för att finna lämpliga platser
åt missionen. Stora ansträngningar, feber och andra lidanden
af-skräckte honom icke; presidenten i Bolivia tillät anläggandet af en
mission där i landet, och under det att sällskapet anlade en
missionsstation därstädes, drog Gardiner själf till Eldslandet, hvarest
infödingarne, ett vildt fiskarfolk, pescheräerna, icke blott plundrade alla
hans förråd, utan drogo kläderna af kroppen på honom och hans
fyra matroser.
Då också stationen i Bolivia måste öfvergifvas, höll
missionssällskapet nära på att förlora modet, men Gardiner fortsatte
oförfä-radt, och slutligen lyckades det honom att genom en gåfva från en
kristen kvinna i England få medel till en ny expedition 1850. Jämte
en läkare, en söndagsskollärare, en timmerman, som förut rest med
Gardiner och sade, att det vore »som himmelen på jorden» att vara
tillsammans med honom, samt tre troende fiskare seglade Gardiner
på ett stort barkskepp till Eldslandet, där de sju hjältarne
kvarläm-nades tillika med ett par stora skeppsbåtar, som skulle utgöra deras
bostad. Gardiners och läkarens dagböcker lämna en gripande
skildring af de därpå följande nio månadernas vedermödor, men också
af det ståndaktiga mod, som höll dem uppe till det sista. Först
sönderslogos deras mindre båtar, sedan upptäckte de, att det allra
mesta af deras ammunition (både till jakt och till försvar)
kvarlämnats ombord på barkskeppet; under en orkan strandade den ene af
däcksbåtarna, och de förnödenheter, som skulle sändas till dem med
en senare lägenhet, uteblefvo. Öfvergifne af hela världen, hade de
blott Herren att taga sin tillflykt till. Som vägledning för dem, som
möjligtvis skulle spana efter dem, uppreste de på kusten plankor med
den inskriften: »Sök inunder!» och nedgräfde därunder flaskor med
papperslappar, på hvilka stodo sådana meddelanden som dessa: »Vi
hafva gått till den spanska hamnen (en öfvergifven anläggning från
föregående århundrade), vi hafva sjukdom ombord, våra förråd äro
nästan uttömda». I april månad tog den fruktansvärda vintern sin
början, och för att skydda sig mot dennas stormar och snöfall togo
de sin tillflykt till en klippgrotta, intill dess de på grund af hafvets
stigande vattenstånd därifrån fördrefvos. Till slut hade de nästan
ingenting att lefva af, och den ene efter den andre bortrycktes af
skörbjugg. Gardiner var förmodligen den siste. Ännu den 3 sep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
