Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Missionens ställning i hemlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 352 -
känslor som Mau, då han skref: »Jag blyges å danska folkets vägnar
vid tanken på, hur långt vi i detta afseende stå tillbaka för nästan
alla andra kristna land», och på hans tillskyndan sammanträdde det
första allmänna danska missionsmötet i Nyborg, juni 1860, hvilket
— efterföljdt af större årliga möten — ånyo bragte lif och rörelse i
saken. I oktober 1860 valdes d:r Kalkar till ordförande för »Dansk
missionsselskab», två år därefter upprättades en missionsskola i
Köpenhamn, och 1863 fick omsider Danmark sin egen själfständiga
missionsverksamhet bland tamulerna i Indien.
I Sverige hade »Svenska missionssällskapet» (sid. 181) otur
med sina första själfständiga försök i Kina (1840) och vid Ganges.
De till Indien utsände gingo då in på att samarbeta med
Leipzigmissionärerna i Tamul-landet. Men den egentliga väckta delen af
folket hade icke därigenom dragits in i arbetet. Då bildades 1856
Evangeliska fosterlandsstiftelsen, i synnerhet genom
prästmannen H. J. Lundboro, och de stora af C. O. Rosenius påverkade
kretsarna slöto sig tillsammans kring densamma. Dess syftemål var
ursprungligen blott den inre missionen, men 1861 började
Fosterlandsstiftelsen utbilda arbetare för hednamissionen, 1865 upptogs arbetet i
Ostafrika och 1877 bland Gond-folket i Indiens centralprovinser.
Sverige har emellertid därjämte äran af att vara den enda *)
landskyrka, som upptagit missionen som kyrkoangelägenhet. Då
missionsintresset började nå den stora högkyrkliga delen af svenska
prästståndet, som icke tyckte om Fosterlandsstiftelsens fria, starkt
lågkyrkliga prägel, upprättades 1874, i enlighet med kyrkomötets hemställan
till konungen, »Svenska kyrkans missionsstyrelse», som har sitt
säte i Stockholm, och ärkebiskopen är dess själfskrifne ordförande.
Efter flera fåfänga försök lyckades det 1876 att med densamma
förena svenska missionssällskapet. Samma år påbörjades en ny mission
bland zuluerna i Sydafrika.
I Finland gaf 1857 minnesfesten på 700-årsdagen af
kristendomens införande i landet anledning till påbörjande af mission, i det
att kollekt upptogs för kristendomens utbredande bland hedningarne,
hvarefter det finska missionssällskapet bildades 1858. Det
erhöll 1862 sin egen missionsskola och började 1868 en själfständig
mission bland Ovambo-folket på Sydafrikas västkust.
För öfrigt kan här icke ifrågakomma någon uppräkning af de
*) Inom den anglikanska kyrkan har man dock genom biskopsämbetets (just
samtidigt genomförda) större själfständighet uppnått åtskilligt i samma riktning, och
säkerligen på ett lyckligare sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
