Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Framryckning i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 387 -
rättade högre skolorna. Och redan genom den första undervisningen
i västerns vetande i naturkunnighet, geografi o. s. v. måste en
ofantlig mängd af hinduernas fäderneärfda föreställningar falla. De kunde
ej längre tro på brahminernas fabler *). Men därmed ramlade också
grundvalen för hela den religiösa och sedliga lifsåskådning, som
burit upp deras lif. Och hvad fingo de i stället? Statsskolorna
meddelade alls ingen påverkan i moralisk eller religiös riktning, ja,
lärarne i desamma voro i allmänhet vantrogne engelsmän eller hinduer,
som förlorat sin tro, ofta uppenbare fritänkare. Vidskepelsens onda
andar utdrefvos med västerns upplysning, och huset blef fejadt och
smyckadt — otrons, fritänkeriets och osedlighetens onda andar voro
strax redo att draga dit in i stället.
Redan 1864 skref en hindu, som icke var kristen, i en tidning
i Bombay: »Statens undervisning tillintetgör hinduismen,
men lämnar intet i ersättning. Den är byggd på den välvilliga
grundtanken att icke blanda sig i folkets religion, men är i själfva verket
en förnekelse af Gud i lifvet. Kristne, som ega en i grunden
förnuftig religiös tro, kunna mottaga den högsta undervisning och
därigenom stärkas i sin tro. Men undervisning kan ej annat än
tillintetgöra afgudadyrkan, och den offentliga undervisningen i Indien
lärer, trots sin ädla afsikt, i själfva verket vara ateism. Så snart
detta blir allmänt insedt, skall till England ljuda det ropet: ’Fader,
Fader, gif oss tro!’ Och om England icke vill höra det, skall upp
mot himmelen stiga ropet: ’Fader, Fader, gif oss tro!’»
Tidigt kunde man finna, huru de unge, »upplyste»
hinduerna kunde särskiljas i tre klasser: 1) de som sökte bevara
återstoden af sin gamla, ärfda religion och med förtviflan höllo fast vid
gamla seder och bruk; 2) de som visserligen deltogo i sina
anhöriges ceremonier för att undvika obehag, men som i sitt hjärta
öfvergifvit all religion, och hvilka då ofta hängåfvo sig åt en vida
fräckare osedlighet än de gamle hinduerna; 3) de som af verkligt behof
af någon moral och religion sökte att själfve bilda sig en ny
lifsåskådning. Till de sistnämndes antal slöto sig helt naturligt ganska
många af dem, som från kristendomen mottagit intryck, hvilka kunde
begagnas till bildande af en ny religion.
Under sådana förhållanden måste det finnas god jordmån för
den indiska rationalismen, af hvilken vi redan under förra
tidsperioden sågo en uppspirande början hos Ram-Mohan-Roi (sid. 258), och
") »Hur många bildade unge män tro ännu på sjastras?» frågades en gång på
1880-talet vid en högskola i Calcutta. »Icke en enda bland tusen», blef det vanliga svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
