Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Framryckning i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 395 -
främsta auktoriteten på detta område, arbetade i sju år (från 1861)
vid Londonmissionens lasarett i Travankor.
En särskild gren af läkaremissionen i Indien är vården om de
spetälske, hvaraf därstädes lär finnas en half million. Efter spridda
försök under föregående tid bildade missionär Bailey vid sin
återkomst till Dublin 1874 en egen mission för spetälske genom
samverkan af åtskilliga kyrkosamfund. Sällskapet utsänder ej själft
missionärer, utan understöder de bestående missionssällskapen genom
att låta uppföra asyler för spetälske (ända ifrån Ceylon till
Himalaya oeh Birma) och sörjer för särskildt arbete åt dem, liksom det
ock drager omsorg om uppfostrandet af friska barn efter spetälska
föräldrar.
För kvinnors arbete på missionsfältet öppnar denna period
en ny och storartad utveckling. Detta arbete fördelar sig
förnämligast på tre hufvudgrenar: kvinnlig läkarevård, undervisning i
flickskolor och zenanamissionen.
För kvinnors verksamhet som läkare och sjuksköterskor
finnes öfverallt användning, eftersom manlige läkare ej få behandla
hindukvinnor *). Tusentals hedniska kvinnor och barn, både fattiga
och rika, i stad och på landsbygd, dö årligen i Indien af brist på
ordentlig läkarehjälp. Men denna gren af missionsarbetet har ännu
långt ifrån nått den utveckling, som den förtjänar.
Den äldsta kvinnliga missionsverksamheten i Indien bestod i
undervisning af flickor. Fru Marshman i Serampur nämnes
därför gärna som den första kvinnliga missionären i Indien. Först
genom miss Cooke i Calcutta började detta arbete blifva mera bekant,
Alexander Duff understödde och uppmuntrade det lifligt, och efter
hand utbredde det sig öfver hela landet. År 1851 funnos i
missionens flickskolor omkr. 11,000 lärjungar, men alltifrån den tiden
börjar den stora tillväxten, påskyndad genom förordningen af 1854.
År 1871 funnos 50,000 skolflickor i Indien (däraf 22,000 i statens
skolor). Såsom en framstående veteran inom detta område nämnes
den dansk-halleske missionären Kohlhoff d. y:s (en lärjunge af Schwartz)
dotter, som blef gift med en engelsk missionär Baker i Travankor
och som förestod en flickskola ända ifrån 1820 till sin död 1888.
Den kvinnliga skolverksamheten är och förblir sannolikt den
viktigaste grenen af »kvinnans arbete för kvinnor» i Indien.
*) D:r Valentine fick dock lof att stå på den ena sidan af ett förhänge, under
det att den sjuka låg på den andra sidan däraf, så att läkaren måste tala till en slafvinna
utanför förhänget, denna till en slafvinna innanför detsamma, och hon åter till sin härskarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
