Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Framryckning i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 397 -
nerhet i de större städerna, öppnades hemmens dörrar; det förut
omtalade första kvinnosällskapet af år 1834 fick sig en ny, stor uppgift
förelagd, och många nya zenanamissionssällskap bildades. Den stora
efterfrågan ledde därpå ytterligare till en vidsträckt användning af
bibelkvinnor, infödda kristna kvinnor, som erhållit en viss utbildning
och sålunda voro i stånd att hjälpa de kvinnliga missionärerna att
utvidga sin verksamhet. Därtill kom en särskild uppgift, i ty att många
hinduflickor gingo i statens skolor och fingo nog kunskaper men
ingen kristendom; vanligtvis var det lätt att hos dem få insteg och
vinna gehör för evangeliet.
I fråga om resultatet af denna zenanamission kan man lätt
förstå, att kvinnornas i allo beroende ställning i österlandet gör det
svårt att vänta tydliga genombrott. Åtskilliga hade visserligen mod
att hvar för sig fritt och öppet bekänna sin tro, men de flesta af
dem, som blefvo gripna af ordet, inskränkte sig till att i zenanorna
blifva hemliga lärjungar. Liksom vid all undervisning utsås ju
därjämte en säd, som kan spira upp lång tid efteråt.
Den offentliga förkunnelsen af evangeliet, som ju alltid
är missionens stora, hufvudsakliga medel, har naturligtvis i ett land
med Indiens ofantligt växlande förhållanden antagit alla upptänkliga
former. I högskolornas lärosalar, i städernas festlokaler såväl som
inom föreningarnas trängre, förtroliga kretsar har man uppbjudit alla
tankens och vetenskapens krafter för att draga till sig och öfvertyga
tänkande hinduer; på vägar och stigar har man uppsökt de mest
elända, i basarer och på gatorna har man hopsamlat alla, som ville
höra. Predikningarna äro nog som oftast vidt olikartade med dem,
som vi få höra i våra kyrkor. Täta inkast och frågor från
hedningarnes sida måste tagas upp till bemötande, så att predikan ofta
blir ett slags samtal.
Den stora svårigheten vid ordets förkunnelse är språket, som
I sin österländska aflägsenhet kräfver en utomordentlig möda för att
läras så, att det kan någorlunda fritt behandlas, och att de infödde
kunna uppfatta det som sitt eget språk. Många missionärer hafva
härutinnan uppnått mästerskap, men ännu flere hafva aldrig hunnit
så långt, och de hafva då varit hänvisade till att väsentligen verka
genom infödde medhjälpare, kateketer, d. v. s. styrelsen af
missionsförsamlingen ligger i missionärens hand, men största delen af
verksamheten utåt bland hedningarne är öfverlämnad åt kateketerna. Och
i detta afseende har det inom vidsträckta kretsar af Indien ländt till
stor skada, att man af brist på bättre krafter nöjt sig med alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
