Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Fortsättning. Missionsfrukter i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 401 -
så att där 1884 fanns en församling på mer än 26,000 själar, med
12 hufvudstationer, 40 missionärer, 154 infödde präster och 3 — 400
andre infödde medhjälpare. Antalet på dem, som slöto sig till
församlingen (utan att vara döpte), öfversteg 100,000. Ja, efter hand
hade en mängd sudras, köpmän, krigare och icke så få brahminer
öfvervunnits af Herren och slutit sig till detta stora, af folk ur de
lägre kasterna bestående samfund. Sedan den tiden har lifaktigheten
utbredt sig öfver mera aflägsna trakter i norr och väster.
Visserligen bör man icke öfverskatta hvad missionen vunnit
bland dessa de lägsta kasternas folk. Och allvarlige kristne hafva
tviflat på, om det öfver hufvud taget funnes något djupare andligt
innehåll och någon framtid i dylika rörelser. Om parias har det
ofta sagts, att de uppfatta endast »med magen», och äfven om de
icke alltid komma för att rentaf erhålla föda, penningar, arbete eller
annan jordisk hjälp, har dock näppeligen någonting högre drifvit
dem än tanken på att göra försök med en ny Gud, enär deras egen
icke ville hjälpa dem. Därför har man ofta fått se dem, som vunnits
det ena året, följande år öfvergå till katolicismen, om de hyste
förhoppning om bättre hjälp där, och månge andre hafva återvändt till
sina afgudar, sedan de väl öfverstått de trångmål, som drifvit dem
till missionen — och dylikt upprepadt kanske flera gånger.
Betänkligheter af denna art hafva väckts mot lågkastmissionen
redan i ett femtiotal år. Missionär Whitehouse sände 1851 från
Travankor till Londonmissionen en rapport, hvari klart och tydligt
framställes det åskådningssätt, som ännu gör sig gällande i fråga om
pariamissionen, och till slut påpekas, att skottarnes
undervisningsmission för hinduerna är den enda, som eger någon inneboende
utvecklingsmöjlighet. Af densamma väntar man med Guds hjälp
öfverraskande framsteg under loppet af 30 år, under det att »enligt
det nuvarande systemet i Travankor mycket ringa framgång är att
förvänta inom denna tid».
Hur mycken sanning det än må ligga i den tanken, att
Indiens pånyttfödelse i det stora hela kan vara att hoppas endast genom
de hinduiska kasternas medlemmar, har dock historien underkänt den
gjorda förkasteisen af »pariamissionen». Visserligen har
missionsarbetet bland de lägre kasternas medlemmar stått stilla i mer än 30
år, men just i Travankor (och Tinevelli) har missionen under loppet
af denna tid erhållit en så betydlig makt hela landet utöfver, att de
föraktade medlemmarne af de lägre kasterna, utvecklade och upplyste
genom kristendomen, till stor del hafva vunnit ett afgörande infly-
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
