Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Fortsättning. Missionsfrukter i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 403 -
slitande yttringar af sorg och bekymmer, ja, många gånger lida
öppen förföljelse. Det är framför allt kasten, som binder på detta sätt.
Och bland ett vekt folk sådant som hinduerna, hvilka på grund af
hedendomens långa natt icke kunna ana samvetets obetingade makt
och dessutom äro viljesvage, kan man nog förstå, att flertalet ryggat
tillbaka. Dock kan man redan därutinnan skönja tecken till
framgång, att det numera blott är slutsteget, själfva dopet, som man
betänker sig på att taga. Det låter sig göra både att höra och läsa
ordet samt på mångahanda sätt umgås med de kristne, utan att
någon brytning uppstår. Därför finnes det — i synnerhet bland
missionsskolornas forne lärjungar — ett mycket stort antal »gränsfolk»
bland hinduerna, människor, »som icke äro långt ifrån Guds rike»,
i ty att de äro i sitt hjärta öfvertygade, men våga icke taga det
afgörande steget. »Dröj tre månader!» bedja de ofta, och återigen tre
månader, och kanske det aldrig sedan blir något af. Blott några
exempel från skilda trakter under denna period: En person önskar
blifva döpt på sin dödsbädd (1858). En babu vill gärna blifva
missionär, men utan att döpas; en annan samlar vänner i sitt hem till
bön och läsning i Guds ord (1869). En krets af unge män i
Calcutta höll bibelklass, döpte hvarandra inbördes genom
handpåläggning och höll gemensamt ett slags nattvard hvarje långfredag, ja,
begärde att få komma fram till Herrens bord i kyrkan (1870). För
visso kräfves här kärlek och klokhet från missionärernas sida och
framför allt mycken bön. Ty häri ligger missionens största
förhoppning i Indien.
Ett särskildt arbetsfält har missionen bland muhamedanerna.
Indien innesluter nästan dubbelt så många muhamedaner som hela
det turkiska riket. Och Indien är det enda land i världen, där islam
i följd af landets lagar nödgas att visa verklig tolerans. Därför är
det af synnerligen stor betydelse, om den evangeliska missionen där
verkligen skulle kunna få insteg bland muhamedanerna. Men
jordmånen är hård och ofantligt svår. Likväl har ett stort arbete
uträttats. I synnerhet i Pandjab har den engelska kyrkomissionen
vunnit betydelsefulla segrar, och i motsats till annan mission hör
därstädes flertalet af de vunne till de högre samhällsklasserna.
Den ypperste af dem är Imaduddin. I flera släktled hafva
hans förfäder räknats bland Pandjabs ledande män. Själf började
han tidigt söka efter sanning och slöt sig därför till sufi-sekten,
talade föga och åt helt litet, lefde afskild från andra människor,
plågade sin kropp och läste koranen under långa, sömnlösa nätter. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
