Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Luthersk mission i Sydindien - Kolarer och santaler. Börresen och Skrefsrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 409 -
Efter desse har en ganska betydande skara lefvande vittnen
ut-sändts, så att den danska missionen nu räknar 8 stationer med 11
manlige och 2 kvinnliga missionärer.
Man har fått större mod och tillförsikt att se
uppgiften rakt i ansiktet, och i synnerhet genom
ett bortrensande af tarflige, själlöse kateketer 1898
har man höjt måttet, så att det väckt
uppmärksamhet inom en vidsträckt krets i Indien. Med
afsiktligt afvisande af timliga lockmedel sträfvar man nu
framåt på andliga vägar utan att fråga efter
ögonblickliga resultat. Herman Jensen har inlagt stor
förtjänst genom utgifvandet af en samling
tamu-liska ordspråk (1897). L. P. Larsen har 1899 lämnat danska
missionssällskapet och öfvertagit en inflytelserik plats som
studentmissionär i Madras, men han understödjes fortfarande från hemlandet
och bibehåller sambandet med de öfrige danske missionärerna.
Kolarer och santaler. Börresen och Skrefsrud.
Vi hafva emellertid från denna period att berätta om ytterligare
en blomstrande nordisk mission i norra Indien, och den bringar oss
i förbindelse med landets äldste inbyggare, urinvånarne, som
undanträngdes af de invandrade arierna och togo sin tillflykt till
bergs-och skogstrakter.
Rakt söder om det knä, som Gangesfloden 250—300 kilometer
nordväst om Calcutta gör, då den kröker sig mot sydost för att nå
ut till Bengaliska viken, finna vi ett 300 kilometer långt landområde
som breder sig något mot söder. På dettas natursköna
höjdsträckningar, utlöpare från Vindhyabergen,bo två s.k.kherwariska urfolk,
hvartdera med omkr. 1 million människor, kolarer (söderut) och
santaler (norrut). De äro mörkare i hyn än Indiens öfriga folk och hafva
intill våra dagar lefvat nära nog i naturtillståndet, föraktade och
un-derkufvade af hinduerna. Santalerna hafva en aning om en god gud
(Takur), som skapat allting, men .dyrka i stället den onde anden,
Marang Buru, och mångfaldiga andar (bongas), så att deras religion
närmast är att betrakta som en vidskeplig fetischism. Några kaster
finnas icke hos dem, och kvinnorna intaga en helt annorlunda fri
ställning än eljest i Indien. Till karaktären äro de äfven högst olika
hinduerna: öppne och sanningskäre, men mycket hemfallne åt
dryckenskap.
l. p. larsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
