Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Kolarer och santaler. Börresen och Skrefsrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 411 —
stannade öfver två tredjedelar af de kristne kvar vid den gosznerska
missionen.
Efter den tiden hafva bägge missionerna rönt en glädjande
framgång, trots jesuiternas och ett hedniskt nationellt partis
bemödanden, så att den gosznerska missionen räknar omkr. 46,000 kristne
(i mer än 1200 byar) och Sällskapet för evangeliets utbredande 13,000.
Norr om kolarerna, till största delen i provinsen Santal
Par-gana, bo santalerna, som 1855 ådrogo sig uppmärksamheten
genom ett blodigt uppror, förorsakadt genom hinduiske procentares
utpressningar och de bestuckna polismyndigheternas orättvisa.
Upproret kufvades, men missionsvännernas tankar hade riktats på
santalerna, och 1862 anlade det engelska kyrkomissionssällskapet
en station och uppfostringsanstalt i Taljhari, en järnvägsstation i
norra delen af landet. Under missionär Storrs’ nitiska, men korta
arbetstid (1866 — 71) inbergades där en skörd af hundratals omvände.
Sedermera har tillväxten något afstannat, församlingarna räknade 1894
omkr. 4,000 kristne. Från 1870 har äfven den skotska
frikyrkan upptagit missionsverksamhet i västra delen af landet. Men den
viktigaste missionen är »den nordiska santalmissionen.»
Hans Peter Börresen föddes den 29 nov. 1825 i Köpenhamn
(Kristianshavn). Hans far, som var skeppstimmerman (af norsk
härkomst), dog tidigt. Han sattes i smedlära och använde alla sina
besparingar till att skaffa sig ytterligare utbildning. Vid 27 års ålder
reste han till Berlin och erhöll plats på en lokomotivfabrik. Ensam
i den stora staden och ledsen öfver att icke riktigt kunna följa med
vid den tyska gudstjänsten, satte han sig en söndag i en af de stora
planteringarna och läste i sitt testamente om den förlorade sonen.
Han måste läsa det om och omigen; ehuru han hade lefvat ett rent
och härligt ungdomslif och aldrig öfvergifvit sin barnatro, kände
han dock med sig, att det var honom, som det gällde. I sin
syndanöd kastade han sig på knä och anropade Gud: »Du måste
förbarma dig öfver mig; jag är ju döpt i ditt namn!» Och i detsamma
kände han inom sig något, som sade: »Statt upp, du eger syndernas
förlåtelse!» Detta blef för Börresen genombrottet till ett lif i Gud,
hvarunder han med trons enfald lärt sig att lägga allt i Herrens hand
och att genom barnafrom bön nedkalla kraft i sitt lif. Strax kände
han ock behof af att hjälpa andra till trons fröjd.
I Berlin fann Börresen sin hustru. Caroline Hempel (född
1832) var dotter till en f. d. fabriksegare och medförde från sitt
barndomshem en lefvande tro. Under konfirmationstiden vaknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
