Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Kolarer och santaler. Börresen och Skrefsrud - Mission i Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 418 -
lefvor af det forna lefvernet och åskådningssättet på mångfaldigt sätt
skola yppa sig hos ett nyomvändt naturfolk. Missionen eger 20
stationer förutom Assam, och de döptes antal utgör sammanlagdt öfver
11,000. Skrefsrud, hvars stora förtjänster om språkstudiet äro af
alla erkända, har nyligen uppnått det resultatet, att man inom alla
santalmissioner förenat sig om en gemensam bibelöfversättning. Fru
Börresen förestår allt framgent med öfverlägsen skicklighet Ebenezers
skolor, men missionens fader (»pappa», såsom han allmänt kallas)
har efter 34 års oförtröttad bön och sträfvan den 23 sept. 1901
hemkallats till Herren.
Mission i Afrika.
Det kunde vara frestande att besöka de trakter, som vi lärt
känna under föregående period, och särskildt att höra något närmare
om de tyska sällskapens, Berlinmissionens och hermannsburgarnes
skickliga arbete bland Sydafrikas förkomna folkstammar, men den
hastiga öfverblicken tillåter ej detta, och vi begynna då med den
norska zulumissionen, som påbörjats redan under förra perioden,
men som först under denna hann bära någon frukt.
Det var nyårsdagen 1844 H. P. S. Schreuder (se sid. 182)
landsteg i Port Natal. Hos en amerikansk missionär fick han lära
sig zuluspråket, men då han försökte inkomma i landet, blef detta
honom förvägradt af konung Umpande. Af grämelse häröfver gjorde
han en resa till Kina, men vann ej heller insteg därstädes, hvarför
han tillsammans med tre medhjälpare från Norge ånyo slog sig ned
i Natal. År 1850 öppnades omsider dörren. Konungen fick gikt, och
då hans medicinmän icke kunde hjälpa honom, lät han hämta
Schreuder »med alla sina burkar». Då kuren lyckades, fick denne tillåtelse
att bo i landet och undervisa folket, och snart voro tre stationer
anlagda.
Men det varade länge, innan någon själ blef vunnen.
Zulu-folket är måhända den allra hårdaste jordmånen på Afrikas
missionsfält, såsom också andra missionssällskap fått erfara. Det är ett vildt,
stolt och krigslystet folk, som retats genom upprepade strider med
européerna. »Vi förstå oss blott på att synda, slå i hjäl, gå på våra
fötter och bygga stängsel,» gåfvo de en gång Schreuder till svar.
»Vi gamle», sade de, »hafva ingen skada af att komma till er om
söndagen, ty vi hafva en sköld inne i vårt hjärta. Men barnen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
