Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 427 -
400 kristne, hvaraf inemot hälften altargäster, och 175 barn i 12
skolor. Ipke mindre än 19 missionärer hade dött på missionsfältet,
åtskillige andre hade måst resa hem med bruten hälsa. I sanning har
här offrats för tron, men därför finnes ock en stor förhoppning; i
Herrens stund skall målet nås.
Ännu en annan nordisk mission. i Afrika må i korthet omtalas,
nämligen det finska missionssällskapets verksamhet. Efter att
först hafva understödt Gosznermissionen i Indien gaf den rhenske
missionären Hahn, som arbetade bland Herero-folket i Västafrika,
under ett besök i Helsingfors impulsen till en mission bland
Ovam-bo-folket, ett grannfolk till det förstnämnda och bosatt söder om
Kunane-floden. År 1868 utsändes 9 missionärer, hvilka tillsvidare
skulle lära språket hos missionär Hahn. Men då de började arbetet
i själfva landet, fingo de rikligen erfara missionens svårigheter. De
första stationerna, som här anlades i de fyra Ovambo-rikena, måste
snart igen öfvergifvas på grund af motstånd från försupne,
nyckfulle konungar, som önskade blott timliga fördelar (krut m. m.) af
missionärerna, och en följd af svåra år förlopp fruktlöst. Endast en
liten hemlös flicka, som skänktes åt en bland missionärerna, redan
vid 6 års ålder en mästarinna i stöld och lögn, men hvars hjärta i
hans hem öppnade sig för Guds kärlek, blef vid 13 års ålder under
ett besök i Finland 1876 döpt och blef sedermera en trogen
arbe-terska i Herrens vingård. Ett par år därefter önskade fyra ynglingar
att blifva döpte, men måste på grund af konungens och folkets ovilja
fly till Herero-landet, där de blefvo underviste och döpte i den
tyska missionen.
År 1880 dog i febersjukdom en af de bäste bland
missionärerna, Skoolund. Den djupt sjunkne konungen begrät honom som
sfn »sanne vän och hjälpare». Men först ett par år därefter tycktes
hedendomens sega motstånd brutet, och sex unge män blefvo döpte
(1883). Dopet gillades af folket, och konungen önskade själf, att
folket måtte blifva undervist. Dock förmörkades snart igen de ljusa
utsikterna, därigenom att konungen dog, och hans efterträdare gjorde
nya svårigheter. Jesuiterna inträngde, krig och plundringståg i
omnejden gjorde vägarna osäkra, och 1888 måste ånyo två stationer
öfvergifvas. Men den lilla styrkan har tappert hållit stånd, och Herren
har välsignat dess arbete med allt fler och fler dop. Där finnas
nu fyra finske missionärer i verksamhet, och de hafva samlat kring
sig vid pass 2,000 »åhörare» (hvaraf 300 nattvardsgäster) och 7 —
800 skolbarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
