Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Metlakatla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 440 —
han själf icke kunna våga sig utan fara för sitt lif. Men Duncan
måste åstad och hann omsider i oktober (1857) fram till sitt mål.
Strax började han hålla gudstjänst och skola för fortets få hvite
och halfhvite inbyggare, och utan fruktan begaf han sig ut till den
närbelägna indianbyn samt besökte under de första månaderna hvart
enda hus. I 2—300 trähus fann han 2 — 3,000 invånare, hvilkas
förtroende han snart vann genom sitt öppna, vänliga uppträdande.
Språket lärde han sig med tillhjälp af en indian, Kla, som kunde
något litet engelska; och efter åtta månaders arbete vågade han predika.
Han skref med flit sitt föredrag och lärde det utantill. Sedan
sände han bud till höfdingarna, och de samlade gärna stammarna i
sina hus, så att han kunde hålla sin predikan för alla åtta stammarna
efter hvarandra. Snart nog kunde han tala ledigt, och öfver 200
vuxne och barn gingo dagligen i skola hos honom. Men då
»sja-manerna» (trollkarlarne) märkte, att Duncan vann inflytande hos
folket, upphofvo de ett skri emot honom och förmådde öfverhöfdingen
Legiak att förbjuda skolan under deras festmånad. Men Duncan
fortsatte. »Medicinmännen» bröto då in i skolan, drefvo bort indianerna
och hotade Duncan. Ja, då han icke ville gifva efter, drog Legiak
sin knif emot honom, men en lyftad revolver i Klas hand tvang
honom att behärska sig. Andra mordförsök afvändes på ett underbart
sätt, och Duncan vann allt större och större inflytande. Han lärde
dem, att gudsfruktan är nyttig äfven för detta lifvet, i följd hvaraf
stor förändring skedde i deras yttre vandel. Bl. a. lärde han dem
att själfve tillverka tvål, och renligheten gjorde stora framsteg. Efter
ett halft års förlopp kom öfverhöfdingen själf i skolan, och år 1861
döptes af en ditsänd, prästvigd missionär några och tjugo personer.
Emellertid insåg Duncan, att samlifvet med hedningarne och
beröringen med de hvite ständigt utsatte de unge kristne för alltför
stora faror, och han utkastade därför planen till ett kristligt nybygge.
Indianerna själfve utpekade platsen, Metlakatla, något söder om
fortet, där de förut haft sitt hem. Duncan uppsatte 15 grundregler,
som deltagarne måste på förhand förplikta sig att hålla. De första
gingo ut på att försaka all djäfvulsdyrkan och afsky besvärjare vid
sjukdomsfall. Vidare kräfdes att alldeles öfvergifva spel och
dryckenskap, att fira söndagen, deltaga i kristlig undervisning, vara renlige,
fredlige och ärlige, bygga ordentliga hus och betala reglementerad
skatt. I början blefvo indianerna ängslige för dessa stränga regler,
och endast 50 voro de, som följde Duncan vid utflyttningen (1862).
Bland dem var ock Legiak, som öfvergaf höfdingevärdigheten för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
