Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår egen tid - Tidens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 485 -
ligen det nya lif, som sökes. Allt under det att missionsgärningen
fortsättes bland lågkastfolket, hvilket — kristligt lyft — skall komma
att intaga en betydande plats i det framtida Indien, taga
missionssällskapen därför med växande klarhet och kraft i tu med den jättelika
uppgift, som förelagts just detta släktled: att vinna för sig det unga
Indien eller åtminstone tillsätta den stora utvecklingen med så starka
evangeliska krafter, att »sonsonens» eröfrande är visst.
En bland de förste, som med skicklighet tagit upp detta arbete,
är Londonmissionären Slater i Bangalor. Stor verkan åstadkom en
f. d. ämbetsman i indiska regeringens tjänst, James Monro, som
efter att hafva varit polismästare i London återvände till Indien såsom
missionär och höll stora åhörareskaror i spänning genom sina
engelska föredrag. Genom samma medel, muntliga föredrag, litteratur och
enskilda samtal, har nu studentmissionen med kraft börjat odla
sitt stora arbetsfält bland Indiens 30,000 studenter (hvartill ytterligare
komma 70,000 lärjungar från de högre läroverkens öfversta klasser),
och utmärkta krafter äro här satta i verksamhet dels på enskilda
orter (L. P. Larsen i Madras), dels genom resemission inom det
vidsträckta landet (Rob. Wilder m. fi.).
Den stora kampen har sålunda tagits upp hela linjen utöfver.
De, som skåda ryttaren på den hvite hästen i spetsen för sina
härskaror, de rycka framåt under oupphörlig bön med ett frimodigt hopp
om, att segern skall tillfalla honom, och »sonsönerna» verkligen blifva
kristne. Och hoppet styrkes vid betraktande af det infödda kristna
samhället i Indien, hvarest visserligen ännu råder mycken oenighet,
halfhet och slapphet, men hvarest dock allt mer och mer uppstår
andlig själfständighet och troskraft. hvilket vittnar om, att evangeliet
slagit rot hos det indiska folket. Så ung den evangeliska kyrkan i
Indien än är, har den dock ;>frambragt en lång rad af betydande
män och kvinnor, som hedrat sin tro och ådagalagt ett personligt
rättsinne och en sedlig kraft, som strax igenkännas såsom
kristendomens frukter.»
Den indiske författare, som yttrar sig så, fäster här särskildt
uppmärksamheten på något, som är en fullkomlig nyhet i
österlandet: en skara utmärkta kvinnor, hvilka icke blott själfva uppnått en
hög andlig utveckling, utan som ock hafva verkat till välsignelse för
vidsträckta kretsar. Vi kunna därför ej heller afsluta skildringen af
Indiens missionsförhållanden på bättre sätt än genom att nämna en
af dessa kvinnor, hvilkas lif och gärning lyser utöfver hela världen.
Pandita Ramabai var dotter till en lärd brahmin. Hennes mor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
