Nu har jag börjat med Bantings kur,
Se’n jag har märkt att jag skralnat.
Var god och titta på min bonjour
Och se hur grufligt jag smalnat.
På kurens verkan jag inte klagar,
Ty tretton skålpund på fjorton dagar
                Jag sinat ur.

Jag var så tjock som den gröfsta stut
Och smälek led af de unga.
Det var en sorg, då jag skulle ut,
I droska skulle jag gunga.
Nu gå till fots jag mig ej besinnar,
Och benen flyga liksom trumpinnar
                Vid Bantings kur.

Att jag får hålla min mage kort,
Skall ingen oro mig vålla:
Jag smörgåsbordet fick lägga bort,
Men bränvinsbordet behålla.
Om rätt jag känner, cederar strupen
Långt hellre smöret, än lilla supen
                I Bantings kur.

Jag fisk får äta, men utan sås,
Och smörsås minst till min gädda.
Och té och kaffe och gök bestås,
Men utan socker och grädda.
Potatis får jag ej ha på faten:
Jag sill får äta, men ej sallaten
                I Bantings kur.

Med sneda ögon man ser min kropp,
Ju mera smärt han sig danat.
Kryddkrämarn ser att hvar sockertopp
Går inte åt, som han anat.
Klädshandlarn, ser jag, att det förtryter,
Och skräddarn svär och sin näfve knyter
                Åt Bantings kur.

Att vara mager blir snart ett mod:
Af fett vill ingen mer veta.
Väl hökarn står i sin hökarbod,
Men ingen köper det feta.
För öl och porter bli menskor skygga,
Och punsch det lönar sig knappt att brygga
                För Bantings kur.