Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Från skolan och gymnasium i Hernösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från skolan och gymnasium i Hernösand,
För några och 40 år sedan var skollifvet i vårt
land i många hänseenden mycket olika mot hvad det
nu är. Om det var bättre eller sämre låter jag vara
osagdt; men att det fanns mera lif och rörlighet bland
pojkarna den tiden, torde ingen kunna bestrida, som
varit i tillfälle att jemföra det forna och närvarande
tillståndet i berörda hänseende. Skolungdomen i
Hernösand utgjordes utom af stadens egna ungtuppar,
förnämligast af söner från skilda trakter af Norrland,
då man icke en gång behöfver undantaga Lappland,
derifrån månget berömdt namn utgått och till och
med biskopsämnen på skidor eller i Ackja och lapp-mudd
från fjellen nedforslats till det aflägsna
lärosätet.
Det var en ursinnighet bland allmogen den tiden
att få sina söner till prester, hvarföre äfven de
största fororna af djeknar kommo från bondgårdarne, för
att formas och förädlas i det stora, ångermanländska
»Stöperiet för framtidens snilleljus». Det var också
den tiden en lätt väg att bli prest; och om det icke
alltid gick så väl, så gick det åtminstone fort, hvilket
var hufvudsaken. Jag påminner här vid lag om hvad
professor Törneros i lifstiden yttrade om bordsbönerna:
»att läsa till bords är detsamma som att läsa till
prest. Man läser, för att så fort som möjligt komma
åt maten».
Höstterminen börjades med oktober, till hvilken
ödesdigra tidpunkt man såg stora lass med ynglingar
inkomma från landet, vanligen åtföljda af särskildt
åkdon för matförrådet, bestående förnämligast af ostar,
fårbogar, renkött, smör, bröd och dylikt. Deras logis
var merändels hos någon gammal förståndig enka
eller jungfru, som höll spisning och emottog till
förvaltning det medförda extra matförrådet. Värdinnorna
höllo ganska noga ordning på pysarne, ehuru det
fick lof att ske med en viss diplomatisk välvilja för
att kunna påräkna att få behålla förtroendet under
en längre tidföljd. Bland andra var en gammal
jungfru vid namn Öberg särdeles anlitad i denna väg
och hade i många herrans år hållit djekneqvarter, så
att hon till och med genom vana hade reda på
pojkarnas lexor, och tillhöll dem att idka sina studier
ordentligt och kunde sjelf deklinera både Mensa och
Dominus. Hon hade hört någon gång ynglingarne,
som voro mera försigkomne i latin, sinsemellan bruka
vid något ombyte af matanrättningarne säga: variatio
delectat, hvarföre hon äfven i sin tur beledsagade
inbärandet af någon ny rätt med sitt fryntliga: varjaschio
dialektat. Skolkamrarne voro mycket enkla,
vanligtvis med limfärgade väggar i grått eller rödt och
öfversållade med fantastiska kimröksprickar, grön
kakelugn med gråa fötter, säng, bord och bokhylla,
tvättskål af äkta krukmakarporslin med tillhörande
såpkopp, samt en kista för kläder och toilettsaker, och
möjligen deribland någon liten smakbit från mamma.
Söndagsgarderoben hängde på väggen under ett lakan.
Smorlädersskodon begagnades både helgdagar och i
hvardagslag och meddelade åt det hela en viss zoologisk
lukt.
För första inträdet i skolan inskrefs man hos
gubben S—m, som var rektor i Storskolan: en
kärngubbe i vetande, »allvarlig som döden och domen»,
med nedre läppen något utskjutande, hvilket gaf
honom ett strängare utseende än han med sitt verkligt
goda hjertelag kanske sjelf önskat att besitta. Respekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:17:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sehlniltid/1869/0010.html
