Sehlstedt i Svea / Folk-Kalender för 1862 / 200 (1862-1875) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Svante Hallbeck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rese-intryck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelf, utan lif och anda och företagsamhet i stort; icke
för ögonblicket, utan för framtiden. Heder och vördnad!
lycka och framgång! Farväl, farväl!

Natten var herrlig, fartyget gungade på silfvervågor.
Månan sken som en nyklufven Edamer-ost.

Skulle nu krypa till kojs allt lif i den gungande arken. Damerna redan förut på sömnens vänliga armar Vyssats af böljornas sång i drömmens förtrollande riken, Medan vi, skapelsens herrar, på däck med blossande snuggor Rökte vår länsman till slut och sögo Ostindiska stumpar. Troligt af bristande rum, man såg en mängd krinoliner, Större och mindre till vidd, som fullt i gångarna hängde, Satta af hyttornas folk som ryssjor för ströfvande manfolk. Månan, min åldriga vän, med tysta fjät som en brandvakt, Fångade nattliga moln, och än med försilfrade saxen Stack i vår ångbåtsrök, och rädd om himmelens knutar, Trodde att elden var lös och högg sprutskyldiga böljor Vaksamt med flammande blick, som en kyrkstöt, i slumrande nacken. Hof så en väldig patron mot skyn sin rossliga stämma: ”Gubbar! att natten är när, påminner mig slocknade snuggan, Askan jag strött på böljornas rygg och längtar till kojen.” Sade – och rullade ned och försvann i den tysta salongen. Alla vi gjorde som han; och tyst öfver fuktiga däcket Smög sig hvar lefvande själ på guttaperka-galoscher In i sin vaggande hytt, och långskepps snart på madrassen Söfde, hvar en på sitt vis, sin filtomslutna lekamen.

––––––

Sömnen blef dock icke långvarig. Jag drömde att jag
var inklämd i en kokos-nöt, utan att begripa huru jag
kommit in eller huru jag skulle komma ut igenom ett så
knapphändigt hål. I min ångest vaknade jag och fann
mig ganska välbehållen i min trefliga hytt. Månan sken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>