Sehlstedt i Svea / Folk-Kalender för 1866 / 1 (1862-1875) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Svante Hallbeck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Res-Tur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komfortabelt! rödrandiga möbler och
vattenkarafin! Jag profvade den
beqvämaste ställningen först i den
ena och så i den andra soffan och
fann båda förträffliga. Här kan
man både läsa och skrifva, ifall
man har böcker och skrifanstalter.

Att skrifva då man reser, det förstås, Det hör till pjesen och får aldrig glömmas; Och bläck och papper kunna alltid fås Och rödbandspennor, som med skäl berömmas. Jag alltid älskat pennor af en gås, Stålpennor kunna ej af mig bedömmas: Jag tål dem ej, så sannt som jag är döpt, Ty ingen enda har jag ännu köpt. Hvad jag skall klottra här uti min hytt, Om, notabene, jag får bo allena; Ty hyttkamrater har jag alltid skytt, De höra knäfveln till och det gemena; Helst jag ibland, som ej är något nytt, För roskull älskar på pegasen skena. Man vet ej för hvad folk man råkar fast; Man kunde sjelf en visa bli i hast. Och nu farväl, J alla Stockholmsvänner Af båda könen! jag er säga vill, Hur outsägligt lycklig jag mig känner Och slipper trängas som en packad sill; Att ingen oro i min lifhank bränner, Att själn är nöjd – och det gör mycket till Farväl! jag lemnar mig i ödets händer: Jag far som fogeln – dit han näbben vänder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>