Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt. En liten minnesruna af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
harmlös och lika glad som förut. Allt mer och mer
hvitnade håret kring den höga och vackra pannan, men
hjertat inom barmen var lika ungdomligt för det. Det
var i hans person som i hans sång, ren idyll, solljus,
glad verldsåskådning, djup känsla och oförfalskad natur.
Fraser lika litet i pennan som i munnen. Han var icke
allenast blygsam, han var blyg, och aldrig våndades han
värre, än när han hörde grannlåter öfver sig sjelf, eller
tog emot hyllningar af högtrafvande loftalare.
“Det är bra förargligt att höra tocke der,“ brukade
han då säga; “hvar gång man så der ropar hallelujah
midt i synen på mig, så måste jag ju läsa upp
syndabekännelsen för mig sjelf! Herre Gud, om folk kunde
tiga ändå!“
Tvingades han någon gång att svara på en skål så
blef det oftast med ett lakoniskt “tackar ödmjukast“.
Blott en enda gång har jag hört honom svara med att
sjunga en af sina visor, men den qvällen trifdes han
särdeles väl i laget, och skålen som han svarade på, gälde
flera personer på en gång.
“Det är så trefligt att slippa skämmas ensam!“
anmärkte han när han hade slutat, och satte sitt glas
tillbaka på bordet.
Sista gången jag såg honom var en söndagsförmiddag
på Skeppsholmen, förliden Juni månad, strax före hans
insjuknande i kopporna. Han var då sorgklädd, och det
annars så glada löjet kring hans läppar var försvunnet.
På min fråga hur det stod till med honom, svarade han
med dämpad röst och fuktiga ögon, i det han hårdt
tryckte min hand:
“Jag har förlorat min son!“
I dessa få ord låg så mycket af den djupa sorgens
vältalighet, att jag icke kom mig för med några af dessa
banala fraser, hvarmed artigheten fordrar att man under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
