Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för krigiska äfventyr i någon mån börjat vika för en högre uppfattning af mänsklig värdighet. Arbetets ära börjar af många skattas högre än slagfältens. Ett krig må endast kunna försvaras såsom nödvärn i kampen för frihet och människorätt och sedan hvarje uppriktigt försök att undvika det samma strandat på motståndarens oförsonlighet. Hvarje annat försvar för kriget vore ett försvar af det onda, ett försvar för folkens gamle fiende, som binder dem i träldom och synd och i den väpnade freden sänker dem i ett allmänt betryck, jäsande af oro och missnöje.
Detta skall i allmänhet medgifvas i förening med uttalade önskningar om ett bättre sakernas tillstånd. Men därvid blifver det. Likgiltigheten fortfar. Historiens lärdomar åberopas. Mänsklighetens blodiga häfder vittna mot fredsvännernas sträfvanden och förhoppningar såsom fåfängliga drömmar. Man erkänner gärna, att folken gjort stora framsteg i kultur och humanitet, och några tycka sig häri redan se en evig världsfreds första morgonskimmer. Men å andra sidan tyckes erfarenheten sedan årtusenden ständigt jäfva och gäcka alla förutsägelser om krigets utrotande och folkens förbrödring. Af denna erfarenhet komma missmod och världsförakt. Och med försvagad tro på det godas makt följer likgiltighet för sträfvanden till höga mål.
Annorlunda kan det icke vara, så länge det mänskliga lifvet ensidigt betraktas styckevis eller såsom ett lappvärk, när människans olika värkningssätt för sin tillvaro, i stället för att under betraktarens ögon samordnas, uppfattas såsom sins imellan stridiga och oförenliga, när de särskilda nationalitetsintressena betraktas annorlunda än såsom öfvergångsskeden i den mänskliga utvecklingen. Ser man därimot i folkens samhällslif ett omfattande helt, hvilket likasom den yttre naturen utvecklar sig enligt evigt gällande lagar, utan att inkräkta på själslifvets hemlighetsfulla områden, skall misströstan vika och världen visa sig i ett nytt ljus.
Historiens ämnesförråd har hit intills varit alltför litet. Vetenskapsmännen kunna från alla forskningsfält tillföra henne nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
