Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salisbury.
Utom förut nämda fall, då Gladstone motsatte sig Richards
förslag (1873), har skiljedomsfrågan flere gånger behandlats i
engelska parlamentet.
I juli 1887 väckte markisen af Bristol följande förslag till
uttalande: »Med hänsyn till de europeiska nationernas årligen
tilltagande rustningar är huset af den meningen, att bildandet af
en mellanfolklig skiljedomstol, till hvilken mellanfolkliga tvister
skulle hänvisas i första instans, vore i hög grad önskvärd.» Den
liberale lord Stanley of Alderley understödde förslaget.
Premierministern lord Salisbury tog imellertid till orda imot
förslaget och yttrade: »Det finnes en hel del allvarligt tänkande
och utmärkta personer, som tro, att hänskjutande af mellanfolkliga
tvister till en skiljedomstol skulle vara ett medel att afvärja krigets
fruktansvärda onda. Men huru mycket hvar och en må
sympatisera med det syfte, den ädle lorden har för ögat, och så
allvarligt vi än må önska upplefva den dag, då krigets ohyggligheter
kunna afvärjas genom upprättande af en mellanfolklig
skiljedomstol, så är dock förvärkligandet af detta ändamål ännu långt
aflägset, ja aflägsnare än det tycktes vara för några år sedan.
Ingen kan iakttaga händelsernas utveckling på fastlandet och den
politiska riktningen hos olika stater utan att varseblifva, att den
fredliga andan icke tilltagit och att utsikterna att undvika krig icke
äro gynsammare än tillförne. För närvarande kunna vi endast
säga, att ingen utsikt finnes för åstadkommande af en sådan
domstol. Påfvestolens förmåga att fylla en sådan ställning vill
jag icke yttra mig om. Men det fins ingen sannolikhet för, att
en domstol skulle kunna bildas, hvars utslag alla nationer skulle
mottaga med den förtröstan, att de inför honom skulle njuta lika
rätt. Det finnes ingen lagstiftande församling, som kunde tjäna
en dylik domstol till rättesnöre, och det finnes ingen myndighet,
som kunde gifva gällande kraft åt domstolens utslag. Min ädle
vän anser några af dessa invändningar kunna undanrödjas
därigenom, att de nationer, som hänskjutit tvisten till domstolen^
sedan skulle kunna gå till krig, om de icke gilla domstolens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
