Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underhandlingar ledde till Washingtontraktaten 8 maj 1871, enligt
hvilken tvisten hänsköts till afgörande genom en skiljedomsrätt
på fem medlemmar, af hvilka England och Nordamerikas Förenta
Stater valde hvardera en samt de neutrala staterna Italien, Sveits
och Brasilien likaledes hvardera en. Dessa fem sammanträdde
15 december 1871 som skiljedomstol I Geneve och fälde där 14
september 1872 den dom (4 röster mot 1, Englands), att engelska
regeringen hade förbrutit sig mot de neutrales plikter med hänsyn
till några af de omtalade kaparfartygen och att England därför
skulle’ i skadeersättning betala 151/2 millioner dollars (nära 58
millioner kronor) till Nordamerikas Förenta Stater.
England böjde sig för domen och fullgjorde sin plikt.
Lika villigt underkastade sig det mäktiga öriket utslaget i
den långvariga tvisten med Portugal angående besittningen af Delagoa.
Delagoaviken och kringliggande område vid Afrikas östkust, hvilken
tvist under 1874 hänsköts till franska republikens president, som i
juli 1875 dömde till Portugals fördel.
Att den nya tvist mellan de båda staterna, hvilken för ett
tiotal år sedan upprörde eldfängda sinnen, icke blott i Portugal,
utan äfven i andra europeiska land, måste komma att afvecklas
^å lika fredligt sätt kan knapt lida något tvifvel, fast det i mångas
ogon en tid såg mörkt ut.
Portugisernas anspråk är mycket äldre än engelsmännens.
Dess egentliga grund är upptäckten af kusten, som gjorts af
portugisiske sjöfarare för tre århundraden sedan. Portugiserna
påstå, att, om kusten är deras, de ha rätt att gå så långt inåt
landet de vilja och lägga de därvid beträdda områden under sitt
välde. De säga vidare, att de haft ett fördrag med någon inhemsk
härskare öfver ett rike, som sträckt sig långt in i landet, och att
vissa nu förfallna fästningar finnas, som vittna om att de en gång
haft denna aflägsna trakt i besittning. Till detta påstående svarar
lord Salisbury, att, om förfallna fästningar finnas, bevisa de blott
ett fallet välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
