Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressena, ganska viktiga sannolikhetsskäl tala för, att stormakterna
värkligen skulle vara villiga att trygga vår neutralitet,
Med dessa och flere andra skäl, afseende landets eget bästa,
sökte flere frisinnade riksdagsmän försvara motionen.
Denna bekämpades af bl. a. utrikesministern, som förklarade
sig omöjligen kunna handlägga den. Han tillkännagaf, att hans
samtliga kolleger i regeringen hade samma ståndpunkt i frågan
som han själf. Han önskade, att förslaget skulle helt och hållet
förkastas, enligt det tillfälliga utskottets hemställan.
Då denna sak sålunda på visst sätt gjordes till en
kabinetts-fråga, kunde ett bifall till motionen under då varande förhållanden
icke gärna komma i fråga. Detta Oaktadt efterkoms icke hr
utrikesministerns uppmaning, utan andra kammaren antog ett
medlingsförslag, sedan likväl 53 medlemmar röstat för bifall till
motionen oförändrad.
Enligt det antagna medlingsförslaget ogillade kammaren
motiveringen i utskottets afslagsyrkande — till hvilket hr
utrikesministern önskat bifall — men lät det, i förväntan att regeringen utgången,
själfmant skulle handla i motionens hufvudsyfte, tillsvidare stanna
vid utskottets hemställan att icke i ärendet aflåta skrifvelse till
kongl. maj:t. Efter denna utgång i andra kammaren gjordes intet
yrkande i den första.
❖
Under öfverläggningen i andra kammaren den 28 april
anmärkte utrikesministern, att motionären förbisett, att allt sedan
1814 de europeiska makterna betrakta den skandinaviska halföns
båda riken såsom en politisk enhet i fråga om krig och fred, ty
äljes skulle han till en början föreslagit, att förbundsriket måtte
få yttra sig i ett ärende, som rörde Norge lika mycket som Sverge.
Denna anmärkning var oberättigad. Redan vid remissdebatten
den 2 mars fick motionären anledning betona, att det icke kunde
tillkomma och anstå någon att göra sig till Norges målsman i
Sverges riksdag, på samma gång han likväl uttalade som sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
