Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farlig makt.
Till och med i tyska riksdagen kan man få höra yttranden
sådana som centermannen Reichenspergers under militärdebatten
den 28 juni 1890, nämligen att det måtte lyckas åstadkomma en
allmän afrustning. Talaren hade visserligen yrkat bifall till
rege-ringsförslaget om fredstyrkans ökning med 18,000 man. Men
han ville därjämte förklara, att om käjsarens beslut att
sammankalla en arbetarekonferens för hela Europa hälsats med jubel, så
skulle den civiliserade världen med ännu större bifall hälsa den
underrättelsen, att Wilhelm II uppträdt för en allmän afrustning.
Förutsägelsen gick i fullbordan — på Nikolaus II.
*
Mången tror, att främsta vilkoret för en sådan afrustning
vore att befria regenterna själfva från deras farliga makt att efter
eget godtfinnande börja krig och ingå förbund med hvarandra
för krigiska ändamål.
Åtskilliga förslag ha blifvit väckta äfven i Sverge om någon
inskränkning af denna makt, särdeles i fråga om ingående af
fördrag, utan att ens hela svenska statsrådet behöfver därom höras.
Som bekant var konungamakten ännu under Gustaf II Adolfs
tid icke större i detta hänseende, än att konungen först måste
höra riksdagen och erhålla dess bifall, innan han kunde inlåta
sig i krig eller ingå förbund med främmande makter.
Envålds-konungarne tillvällade sig sedermera större makt, och 1809 års
lagstiftare godkände slapt den farliga maktökningen.
Nu talas ju oaflåtligt, när det gäller försvarsvärkets ordnande,
om uppoffringar. Det försäkras, att inga offer må anses för stora.
Staten må ega rätt att uppkalla med tvång till landets försvar
fadern, maken, sonen — och detta ej blott, när det värkligen gäller
försvaret, utan ock när det blott gäller förberedelser därtill, d. v. s.
öfningar, utsträcktes dessa också till årslångt kasärnlif i fredstid.
Detta är de offer, man kräfver från folkets sida. Vore det
då för mycket begärdt, menar man, om folket för sin del önskade
åtminstone någon liten säkerhet för att landet icke må varda allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sehop/0126.html
