Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
representerande två hundra föreningar i Frankrike, Italien och
Spanien, och andra gången den 28 april, då femtiofyra italienska
sällskap voro representerade. Åtta dagar efter det första
Milano-mötet, den 20 januari, egde ett liknande möte rum i Neapel,
bevistadt af tre tusen personer och uttryckande femhundra
föreningars samfälda mening. Slutligen hölls den 10—14 maj en
kongress i Rom, representerande tretionio föreningar, under
f. ministern Bonghis ordförandeskap. Församlingen uttalade den
önskan, att regeringen måtte finna ett sätt att minska
krigsbör-dorna genom internationella öfverenskommelser, likasom man
redan ordnat ekonomiska, vetenskapliga och till den allmänna
hälsovården hörande frågor. Därpå utnämdes en komité, bestående af
sex senatorer och deputerade, som skulle föra fredsaken vidare framåt.
Det särskildt kännetecknande för dessa italienska
fredskongresser är en djupgående motvilja för trippelalliansen, hvilken
förklaras som en ständig krigsfara, oah i sammanhang därmed
en liflig åstundan att komma i ett godt förhållande till Frankrike.
Vägen dit går genom ökade fredliga förbindelser. Detta stod
klart i synnerhet för Romamötet, som äfven hade att förbereda
italienarnes deltagande i fredskongresserna i Paris sommaren 188g.
Dessa kongresser utgjorde en del af den stora
revolutions-festen, detta folkens förbrödringsmöte, som enligt presidenten
Carnots invigningstal, »skall befordra tillkomsten af den tid, då
nationernas hjälpkällor och arbetets utbyte skola helgas åt fredens värk».
Den ena församlingen, världsfredsko ngressen (23—27 juni), Samfolkliga
bestående af representanter för fredsföreningarna i Europa och
fredskon-Amerika, hade bl. a. till uppgift att yttra sig om vissa allmänna £reS8er*
grunder för skiljedomsidéns genomförande. Särskildt framhölls
och betonades här, att skiljedomsprincipen bör vara en af
grund-lagarne i hvarje statsförfattning. Innan mötet åtskildes, blef det
beslutadt, att nästa världsfredskongress skulle sammanträda i
London 1890. Så skedde. Och sedan ha dylika kongresser
hållits i Rom 1891, Bern 1892, Chicago 1893, Antwerpen i894,
Budapest 1896 och i Hamburg 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
