Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urartning. kom att betraktas som en gudomlig inrättning, blef det ett
ständigt hinder för allt framåtskridande, då det höll alla
samhällsklasser i ett tillstånd af orörlighet under ett förtryckande prästvälde.
Men ehuru vedabibeln alls icke var något uttryck för den
brahmanska läran, utan för en helt annan världsåskådning, så
skulle den likväl i egenskap af gudaingifven gälla såsom ett
ofelbart rättesnöre för tron och lefvernet. Detta kunde ske endast
därigenom, att brahmanerna tolkade det ofelbara gudomsordet i
öfverensstämmelse med sina läror och intressen. De stälde det
alltid så, att deras regler och föreskrifter, med hvilka de insnärjde
hela samhällslifvet, syntes ega fast stöd i indernas heliga skrift.
Under dennas åberopande kunde de på detta sätt genom
spetsfundiga förklaringar gifva gudomlig helgd åt det människofientliga
kastväsendet.
Om detta var tryckande och frihetsvidrigt, så var
brahma-nernas sedelära icke mindre trångsinnad och ofruktbar. Ett
begrundande eremitlif vore enda vägen till mänsklig fullkomlighet. Att
värka något för samhället och mänskligheten betydde icke så
mycket. Hufvudsaken vore att sysselsätta sig med sin egen själs
försjunkande i Brahma. Den väsentligaste bevekelsegrunden för
plikterna mot samhället var fruktan för straff.
Hvarje samhällsmedlems värksamhetskrets var ytterst
noggrant reglerad och begränsad. Formalismen utplånade hvarje spår
af frihetsinne. Hela lifvet blef ett reglemente. Vedareligionens
ungdomliga friskhet var försvunnen. De kraftige, frihetsälskande
arierna hade inträdt i en allt för tidig ålderdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
