Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att på ort och ställe fortsätta sina forskningar. lian var ung och
fattig. Kämpande med uppoffringar och försakelser af alla slag
för att nå sitt mål, beredde han sig imellertid utväg att år 1755
komma öfver till Bombay och slutligen lyckades han — efter nya
och många svårigheter — förmå några parsiske präster att lämna
honom ett exemplar af deras heliga skrifter. År 1762 återvände
han till Europa, medförande dessa skrifter på grundspråket, jämte
en nypersisk öfversättning, som en af nämde präster för honom
dikterat. År 1771 utgaf han en fransk öfversättning af denna
öfversättning.
Det forniranska språket (zend) började studeras af europeiske
lärde. Sedermera utkommo från grundtexten gjorda och därför
mera tillförlitliga öfversättningar på europeiska språk af den
märkliga urkunden. Namnen Burnouf, Rask, Westergaard, Haug,
Spiegel och Oeldner intaga här framstående rum. Men man kan
aldrig frånkänna Anquetil Duperron den stora förtjänsten att vara
den förste, som infört de gamle iranernas heliga skrift i den
europeiska literaturen.
Avésta kallas denna samling af sånger, böner, sedliga och
religiösa bud och föreskrifter. Till samman utgöra de en ganska
liten bok, jämförda med andra österländska religioners urkunder.
De äro också blott fragment af de gamle iranernas bibel. Dess
förlust tillskrifves af parserna dels Persiens eröfring af Alexander
och Persepolis’ uppbrännande, dels de förödelser och förföljelser,
som efter den arabiska eröfringen anstäldes af muhamedanerna.
Den viktigaste och äldsta delen af Avésta utgöres af
Gatha-erna, eller de heliga sångerna, hvilka till sin metriska bygnad likna
vedahymnerna och innehålla Zoroasterlärans grundtankar. En
noggrann undersökning af dem har ledt nye forskare (E. T. Evans,
Monier, Williams m. fl.) till det förvånande resultatet, att denna
urgamla religion icke varit dualistisk; att Ormuzd, Ahuramazda
(ljusets gudomlighet, den högste guden) och Ahriman,
Angro-mainyush (mörkrets furste), enligt Zoroaster, icke voro tvänne
själfständiga makter, hvilka kämpade om herraväldet öfver världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
