- Project Runeberg -  Världsfreden /
232

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef lika skönt som hans inre. Nu uppmanade honom hans vise
lärare själf att återvända till sitt rike. Efter 46 års pröfningar
och undervisning i ensligheten besteg Kusch tronen å nyo. All
afgudadyrkan blef afskaffad, den sanne gudens tämpel restes öfver
allt och världen erfor en lycka, hvilken icke af något fördunklades
(Gobineau, Histoire des Perses).

I dessa berättelser lyser denna österländska åskådning fram,
enligt hvilken det gifves en storhet öfver världshärskarens,
nämligen att kunna försaka detta slags makt för att lefva ett högre
lif. Cyrus, härskareidealet både i Schahnameh och i Kuschnameh,
fick sig därför tillagd äfven denna försakelsens storhet, hvarimot
de västerländske författarne låta den store eröfraren, hvilkens hela
lefnad varit ett fortsatt krig, slutligen äfven stupa i striden.

Cyrus’ välde blef väl mycket förstoradt af krigiske efterföljare
och äfven ytterligare ordnadt af den förste Darius. Men i tidernas
längd kunde det lika litet som det äldre mediska riket
sammanhållas af en allt mer tilltagande våldsmakt. En krigisk anda blef
allrådande. De inre banden slappades. Källan till sedlig kraft
sinade ut hos de store genom ett själsdödande hof- och haremslif

— en styggelse för Zoroasterlärans anhängare och i öfrigt
främ-Våidsmak- mande för de ariska folken. Slutligen sammanstörtade det persiska
tens slut. krigareväldet, sedan det i 230 år varit det mäktigaste rike i den
då kända världen. I de sista dagame tiggde storkonungen
förgäfves om fred. Själf vardt han, Darius III, mördad af en af sina
satraper (330 f. Kr.). Och Persien hörde nu till Alexanders
världsrike.

*



Det är imellertid allt för ytligt att bedöma de gamle perserna
allenast efter de vanliga krigshistorierna.

Zoroasterläran inskärpte, att icke utan yttersta nödfall spilla
människolif. Detta Oaktadt voro visserligen dödstraffen hos
perserna lika talrika som grymma. Men det fans hos dem en lag,
att icke ens konungen kunde döma någon till döden för en enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free