- Project Runeberg -  Världsfreden /
264

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Imellertid skulle de gamle krigslystne germanerna eller
rättare deras vise män aldrig tappa bort pärlan i det gemensamma
arfvet. De höllo fast vid den fornariska tron på människans
odödlighet, hennes personliga oförgänglighet. Och skalderna,
hvilka nämde Valfader med två hundra namn, förtröstade lika
lugnt som de vise i österlanden på honom, som ingen nämna
vågar, men hvilken de trodde vara en allsmäktig och nådig gud,
den högste, som styr världen och länkar människornas öden.

*



Roms Desse forngermaner stodo ju i kultur långt efter sina stam-

besagrare. fränder i Grekland och’ Italien. Genom århundraden kämpade
deras krigarskaror förtviflade strider med Roms legioner. De
kastades tillbaka, men kommo åter, bemäktigande sig Italien,
Frankrike, Spanien och slutligen äfven Storbritannien.

Med det germanska herravälde, som följde på det
väst-romerska rikets fall, skulle en tusenårig civilisation hafva fallit i
spillror. Hade de blåögde barbarerna — har man sagt —
kvar-stannat i sina skogar och moras norr om Alperna, skulle den
gamla grekisk-romerska kulturen ej endast fortlefvat utan blifvit
stärkt och föryngrad genom kristendomens seger. Den germanska
folkvandringen vore en öfversvämning, en syndaflod, en lösgifven
naturmakt, en jordbäfning, för hvilken ett härligt tämpel störtade
i ruiner.

Ingen mindre än häfdatecknaren och konstfilosofen Henry
Taine anser sig kunna säga, att det onda, som de germanske
barbarerna åstadkommit, icke kan beskrifvas. Utrotade
folkstammar, härjade fält, nedbrända städer, de sköna konsterna och
vetenskaperna lemlästade, förnedrade, förgätna; rädslan, okunnigheten,
råheten utbredd öfver allt. Desse germaner voro vildar. Det
var blonde, ljushyade huroner och irokeser, som slagit läger midt
. i en värld, så bildad och tänkande som det nittonde århundradets.
Om vi föreställa oss en hop tjurar, som rusat in i ett palats och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free