Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny kraft, befolkningen och särskildt i jordegarebefolkningen ingått ett mer
eller mindre talrikt germanskt element. Omöjligheten framgår
redan däraf, att dessa vandringsfolk förde med sig sina egna
lagar och sedvänjor och föreställningsätt, som icke med ett slag
kunde sammanjämkas med de romerska, samt att de, germanerna,
gjorde som eröfrare anspråk på rättigheter, hvilka icke läto förlika
sig med den gamla romerska samfundsordningen, samt gent imot
förvaltningen uppträdde med en själfrådighet, som det kräfde tid
att böja under tukt och ordning.
Härtill kom nu vissa i tidernas längd framträdande
skiljaktigheter i åskådning och Iefnadsvanor. Romerska kulturen var sedan
urminnes tider grundad på stadslifvet, med dess lysande yttre,
under det den germanska seden var grundad på landtlifvet, med
des6 mestadels mindre förytligande och mer härdande egenskaper.
När germanerna eröfrat ett område, slogo de sig ned på
landsbygden, som de genast togo i besittning såsom sin tillhörighet
och delvis skiftade sig imellan. Städerna blefvo därigenom afskilda
från hvarandra och från den regelbundna förbindelsen med
provinserna och rikets förvaltande myndigheter och sålunda i väsentlig
mån hänvisade till att reda sig på egen hand.
Hufvudsakligen i denna riktning och jämförelsevis vida mindre
i den vilda framfärden med eld och svärd lär man ha att söka
sambandet mellan de germanska invandringarna och det romerska
samhällets undergång. Här var längesedan den politiska friheten
död och medborgarsinnet förlamadt. Den klassiska kulturen kunde
icke länge lefva på egna krafter. Så kommo germanerna
ytterligare förstörande, men på samma gång tillförande den döende
civilisationen ett friskt naturlif, som i längden blef en
pånytt-födande kraft.
Själfve skulle germanerna få genomgå icke mindre hårda
pröfningar än det besegrade Rom. Hufvudmassan af dem hade
stannat kvar i landet norr om Alperna. Där, i Tyskland, vordo
de småningom fredlige vägrödjare för bättre tider, idoge
jordbrukare och stadsborgare, tills ariernas gamle arffiende, kriget, åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
