- Project Runeberg -  Världsfreden /
268

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stötning dem imellan. Slaverna väjde för de germanske härskarne
och betalte sina utskylder i naturprodukter, och germanerna kommo
väl sams med dessa stillsamma människor, som i lugn och ro
brukade sin jord och icke missunnade andra att kriga och regera.
Det är därför troligt, att t. ex. Nowgorodslandet ursprungligen
tillhörde germanerna, men på fredlig väg småningom blef ett
slaviskt land. Under tidernas lopp ha slaverna på detta sätt
långsamt men säkert blifvit sina krigiske herrars herrar.

Likasom hos de indiske stamfränderna, var det flerstädes

Kommunen.

bland slaverna bykommunen som egde jorden, fördelade dess
brukanderätt mellan sina medlemmar och samfält ansvarade för
jordräntans utgörande till länsherren. Kommunen innehöll i smått
alla samhällselementen och borde, om det var rätt väl bestäldt,
innehålla representanter af alla yrken. På detta sätt var
kommunen inom sig ett afslutadt helt, nästan oberoende af den öfriga
världen, och om centralregering visste den så godt som intet.

Ursprungligen lefvande i demokratisk jämlikhet, så att
husfäderna valde kommunens föreståndare, samt de offentliga
angelägenheterna dryftades på krets- och landsdagar, antogo dock
slaverna med tiden allt mera grannfolkens feodala statsformer, så
att en mäktig jordegande adel och Iifegne bönder omsider i alla
länder stodo gent imot hvarandra.

De slaver, som bodde ut med Östersjöns kuster, utvecklade
under en tid ansenlig handelsvärksamhet. Länge lefde de
underbaraste berättelser om den af sagan förhärligade slaviska staden
Julin (Jomsborg), som, fördelaktigt belägen på en af öarna nära
Oders utlopp, i den äldre medeltiden skall hafva varit den rika
centralpunkten för östra Europas handel. Väl upptimrade hus i
stor mängd skola ha burit vittne om denna handelstads rikedom
och prakt.

1 allmänhet skildras fornslaverna såsom lifligare och mer
lättrörlige än deras germanske fränder. De voro godlynte och
tjänstvillige och buro med lätthet lifvets besvär. De älskade sång och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free