Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland dessa blef Atlas bäraren af himlapelarne, på hvilka himlens
kopparhvalf hvilar, medan Prometevs och Epimetevs, hvilkas namn
betyda förtänksamhet och obetänksamhet, äro förbundna med
människolifvet.
Det var Prometevs, som af lera bildade de första människorna,
i hvilka Aténe inblåste den lefvande själen. Dessa första
människor lefde i ett tillstånd af råhet, ehuru utrustade med alla
själens anlag och alla hjärtats gåfvor. För att leda dem till en högre
kultur fattades i synnerhet en sak, nämligen elden, genom
hvilken alla konster blifva möjliga och som, när den brinner på den
fasta, husliga härden, sammanhåller familjen i den med konst
uppbygda boningen. Detta det främsta vilkoret för kulturen
nekade Zevs människorna, hvilka han från första början icke var
bevågen, emedan han förutsåg allt det öfvermod och all den
ondska, hvartill de skulle göra sig skyldiga, om de i besittning
af bildning kände sig mera oberoende af gudarne och naturens
omedelbara gåfvor. Men med hjärtat fullt af kärlek till sina
skapade varelser ville Prometevs icke stanna på halfva vägen
genom att låta människorna förblifva i det råa naturtillståndet
och helt och hållet beroende af gudarne. Han ville göra dem
själfständiga, liksom han äfven själf såsom ett väsen af titanskt
ursprung egde den gamla titanska trotsigheten. För den skull
smög han sig hemligen till Zevs’ härd och bortsnappade
därifrån af den himmelska elden en gnista, som han förde till jorden
och med hvilken han upptände elden på människornas härdar.
Sålunda var det stora steget till människornas civilisation taget,
och Zevs kunde icke göra det skedda ogjordt. Men Prometevs
lät han dyrt plikta för dennes käcka och trotsiga handling. Han
fastsmiddes vid Kaukasos, och dagligen kom en örn och uppåt
hans alltid på nytt återväxande lefver, tills slutligen efter
århundradens lidanden titanens trots och öfvermod voro brutna och han
underkastade sig Zevs’ välde. Han blef nu af Herakles befriad
från örnen och löstes ur sina fjättrar samt sattes af Zevs till
beskyddare af den civilisation, som han genom eldens gåfva infört på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
