Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apollon.
/
fördunklades), tycktes icke vara något annat än en grekisk
öfversättning af det sanskritiska talet, att ushas, gryningen, sprungit
ut ur himlagudens hufvud, ur östern, ur himmelens panna. Ett
af de mest utmärkande dragen hos den vediska Morgonrodnaden
är hennes tidiga uppvaknande och att hon väcker människorna
ur sömnen. I Grekland står hanen, den tidiga morgonens fågel,
närmast ugglan, Aténes fågel. Då Aténe är den jungfruliga
gudinnan, är Ushas eller Morgonrodnaden den unga flickan med
en fläckfri kropp. Hur Aténe, om hon är morgonrodnaden,
kunde blifva vishetens gudinna, är icke svårt att finna i
veda-skrifterna. I sanskrit betyder budh vaka och veta. Därför blef
den gudinna, som väckte folken, helt naturligt uppfattad såsom
äfven i andligt hänseende uppväckande, såsom bringande
människorna vetande. Så säges, att hon fördrifver mörkret och att
genom hennes hjälp de svagsynta eller litet seende lära sig att
skåda i långt aflägset fjärran. Ljuset har här en dubbel betydelse
och betecknar vida oftare och bestämdare vetandet än det synliga
ljuset. »Upplysande hela världen» — heter det — »synes
morgonrodnaden, den östliga, skådarinnan, vidt och bredt; uppväckande
hvarje dödlig till värksamhet, mottager hon hvarje tänkares pris.»
Likasom Aténe är den gudomlige faderns förstånd och
vishet, som står honom imot, men för hvilken han alltid böjer
sig, så är Apollon, som Zevs älskar lika högt som henne, hans
mun, uppenbararen af hans rådslag, sonen, som alltid och i allt
vill sin faders vilja. Icke genom yttre reningsceremonier, utan
endast med ett rent hjärta nalkas man Apollon, den rene guden.
»För den gode är en droppe af den kastaliska källan nog till
rening; för den dålige räcker ej hela världshafvet till att aftvå
hans synder. Den falske, den tvetungade får intet råd, ingen
hjälp af Apollon. Men åt den svage skänker han sitt skydd, åt
den ångerfulle sin nåd.
I ApoIIomyten upplösas de skenbara motsägelserna mellan
det andliga och det naturliga. Tanken sträfvar här att förena
det eviga ljuset och solens ljus i en harmonisk enhet. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
