Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härden.
skådande tro begreppen »dyrkan» och »förfäder» växte samman
till ett. Hvarje samfund, stort eller litet, i hvilket en känsla af
samhörighet förenade den ene med den andre, trodde sig finna
skaparen till detta enhetsband i någon gemensam stamfader i
urtiden, och denne stamfader var antingen den gud, som de
gemensamt dyrkade, eller någon med honom nära besläktad
halfgud. (History of Greece). Aflidne förfäder blefvo sina
afkom-lingars skyddsgudar, hvilka borde vördas och dyrkas, om
släkten skulle ega bestånd och trefnad.
Denna föreställning stod i nära samband med den likaledes
hos de ariska folken allmänna och urgamla tron om ett lif efter
döden. Vid den aflidnes jordfästning utropade man tre gånger
hans namn och önskade honom ett lyckligt lif under jorden.
Vissa tider bar man en måltid till hvarje graf. Denna omgafs
då med blomster- och gräsbindlar och man stälde på den samma
frukter m. m. Uraktläto de efterlefvande dessa griftemåltider
så blef den döde dem fientlig. Grafven var hans tämpel och
framför den samma var ett altare upprest för offren. Då denna
dödskult fans tillika både hos inderna och de italiska folken,
synes häraf att den varit urgammal hos arierna och funnits redan
innan de spridt sig från urhemmet.
En annan, likaledes för alla ariska folk gemensam,
urgammal dyrkan var den af den heliga elden. I hvarje grekiskt hus
fans ett altare eller en härd, hvarpå brann en eld, hvilken det
för hvarje husfader var en helig plikt att underhålla hela dygnet
om. Hvarje afton höljdes de brinnande kolen med aska, för att
ej slockna under natten, och vid uppvaknandet var första
omsorgen att lifva denna eld, som var husets gudomlighet, åt hvilken
offrades blommor, frukter, rökelse, vin, under böner, att han
måtte förläna hälsa och lycka. Vid hvarje måltids början och
slut stäldes en bön till den heliga elden, och innan man började
äta, nedlade man förstlingen af maten på altaret, likasom man göt
vin därpå, innan man drack. Intet orent fick kastas i denna
heliga eld och ingen oren handling begås i dess närvaro. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
