Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eganderätt.
bröllopsånger, beledsagade af flöjter. Under sådana sånger samt
mötande vänners lyckönskningar och skämt anlände brudparet
till brudgummens hem, öfver hvars tröskel bruden ej fick stiga,
utan hon inbars af brudgummen med låtsadt våld, då de kvinnor,
som åtföljde henne, skulle låtsa försvara henne. Inkommen i sitt
nya hem, stäldes hon framför härden, bestänktes med vigvatten
och vidrörde den heliga elden, under vissa böner. Därpå delade
de båda makarne mellan sig ett bröd, hvarefter följde ett
dryckesoffer samt en ny bön, och genom dessa ceremonier ansågos de
nygifta vara försatta i religiös gemenskap med hvarandra och
hustrun med mannens husgudar.
När ett barn var födt, visades det för fadern, som egde
bestämma, om det skulle upptagas i familjen eller icke. I Sparta
föreskref lagen, att alla sjukliga och lytta barn skulle förkastas.
I de öfriga grekiska samhällena berodde sådant ensamt af fadern,
undantagandes Tebe, där utsatta barn blefvo statens egendom
och uppfostrades på dess bekostnad.
Privategendomen stod under gudomligt hägn. Den var ock
för egaren oafhändelig. I Sparta var det uttryckligen förbjudet
en hvar att sälja sin jordlott. Äfven i andra delar af Grekland
var ett sådant förbud stadgadt, och i Solons lagar förlorade den,
som sålde sin ärfda jordegendom, med det samma alla sina
borgerliga rättigheter. Den kunde också icke utmätas för skuld eller
exproprieras för allmän nytta samt indrogs till staten endast
därest egaren dömdes till landsförvisning. Fast egendom gick i
arf till äldste sonen, som efter faderns död blef familjens
öfverhufvud och hade att förrätta de offer samt öfriga religiösa bruk,
hvilka tillhörde husfadern. De öfrige bröderna stodo sedermera
under den äldstes myndighet, likasom de förut stått under faderns.
I en senare tid förändrades dock i de friare grekiska samhällena
så väl detta förhållande som föreskriften om jordegendomens
oafhändlighet.
Döttrar hade ingen arfsrätt och egendomen gick i arf endast
på mansidan. Hustrun var ständigt omyndig. Såsom gift stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
