Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känsla för det sköna, det skickliga, i följd hvaraf deras vitterhet
aldrig sväfvade ut i fantastiska vidunderligheter. De voro ock det
första folk, som framstälde sina gudomligheter i fulländad
människogestalt och som förstodo åt denna gifva en sådan höghet, att
det gudomliga tillräckligt framträdde, utan att behöfva en
symbo-lisering, som hos andra folk oftast var oskön och vidunderlig.
Den lifliga religiösa känslan hade grekerna gemensam med de
öfriga ariska folken. Men de voro jämte inderna de första, hos
hvilka en religionsfilosofi uppstod och som vågade underkasta
de religiösa dogmerna en friare granskning.
I vördnaden för det gudomliga samt öfvertygelsen om
människans nära beroende af detta låg själfva upphofvet till hela
den grekiska kulturen. Från denna öfvertygelse utgick grekernas
föreställning om familjebandets helgd, och i den låg äfven grunden
till fadersväldet, så väl som till högre myndighet inom det äldre
grekiska samhället, emedan endast fadern kunde för hushållet,
stamhöfdingen för stammen och konungen för folket rätt åkalla
gudarne och vinna deras ynnest. Samhället i sin helhet hölls
tillhopa af ett religiöst band. Konungen var den högste prästen
och därför äfven den högste domaren, emedan han borde bäst
Frihetsinne, känna gudarnes vilja. 1 allt öfrigt var hans myndighet ganska
begränsad. Att konungadömet icke hos grekerna öfvergick till
envälde, hade sin grund i ett annat för dem alla gemensamt
drag — deras frihetsinne, hvilket man spårar så långt tillbaka
som den historiska forskningen förmått sträcka sig, och hvilket
aldrig öfvergaf dem förr än de, i följd af deras inbördes krig,
kommo under främmande välde.
Jämsides med detta frihetsinne växte deras skönhetskänsla,
trängande till uttryck i skilda konstformer. Och under påvärkan af
denna fortskredo helt naturligt de religiösa ideerna till högre klarhet.
Enligt Aischylos råder i folkens och de enskildes skickelser
ej blindt öde, utan vedergällande rättvisa, som ej lämnar någon
skuld ohämnad, som förföljer den säkre syndaren, men äfven
lämnar rum för förlåtande nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
