Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring pannan och med skor öfversållade af ädelstenar och pärlor.
Han var en jordisk gud, inför hvilken den, som i anseende till
sin höga rang kunde frambära något viktigt ärende till käjsaren,
måste nedfalla och tillbedja.
Men var en fältherre säker om sina soldaters understöd,
kunde han rödja ur vägen käjsaren och själf ikläda sig hans
purpur. Kort förut var han en slaf, hvilkens lif eller död berodde
af härskarens vink. Nu knäböja hofvet och de högste
stats-ämbetsmännen inför den på ett käjsarmord uppstigne nye
härskaren, i kyrkorna höjas böner för mördaren, i städerna resas
ärepelare åt honom, och den stora mängden bryr sig icke det
ringaste om tronskiftet, hvaraf det anser sig hafva hvarken skada
eller gagn.
Förfallet fortgick allt jämt. Den andliga öfverlägsenheten
betydde föga. Enda mätaren på medborgerlig förtjänst var
rikedomen. De gamla dygderna från republikens tid försvunno
mer och mer — oundvikliga följder af de borgerliga krigen.
Hopandet af makt och rikedom ledde till en allmän sedeslöshet,
till skam och brott utan motsvarighet i någon annan tid. Lagen
hade ej längre något anseende. En rättsökande måste muta
domaren, innan han kunde få sin sak upptagen till pröfning.
Siyrels?n hvilade på falhet och skräck. Samhällsbygnaden var
en genommurken massa. Det var till sist endast onda dagar
för Rom.
Redan Tacitus, som i en minnesteckning öfver sin berömde
svärfader Agricola kallade denne »ett klart ljus i det sorgligaste
mörker», skildrade i början af andra århundradet denna tids
romare såsom ytterligt vansläktade från deras republikanske
förfäder. Han trodde på människonaturen och upprördes därför
så mycket djupare af all den låghet och allt det sedefördärf, han
måste bevittna. Med gripande kraft afslöjar han detta elände i
skriande motsats till de gamla tiderna, då hvar och en gälde blott
så mycket han var värd, då medborgaren, höjd genom ädel
själf-känsla, var medveten om sin betydelse i staten och endast genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
