Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Roms af fanfarerna, som tillkännagifva gladiatorernas ankomst. Portarne
damer. öppnas, och i samlad skara träda desse ur en underjordisk gång
långsamt fram och stanna nedan för käjsarens loge, medan de
höja det öfliga ropet: »Hell Caesar! De åt döden vigde bringa
dig sin hälsning.» Sedan deras vapen blifvit framlagda inför en
särskild domare och denne funnit dem ega tillbörlig skärpa,
uppföra gladiatorerna en liflig skenfäktning. När denna är slut,
tågar skaran åter ut. Arenan är för en stund tom. Men snart
ljuder tubornas dofva klang. Spänningen är nu på sin höjdpunkt.
Under vild musik inträda två gladiatorer: en retiarius och
en secutor, den förre nästan naken och väpnad blott med nät,
treudd och dolk, den senare försedd med hjälm, sköld och svärd.
Stadigt iakttagande hvarandra, skrida de varsamt framåt. Med
nätet ordnadt afbidar retiarien den rätta sekunden, och när den
kommer, flyger det ut. Men secutorn har haft ögonen med sig.
Just då det gäller, kastar han sig med ett språng bakåt eller åt
sidan, nätet har flugit förgäfves, och secutorn störtar med svärdet
mot sin fiende. Motstånd tjänar för denne till intet. Han flyr
och söker under flykten ånyo ordna sitt nät. Visar sig förföljaren
allt för varsam, så har han förlorat det kanske aldrig
återkommande tillfället. Är han åter för ifrig, så blottar han sig och
fattas plötsligt af nätet. Han är då förlorad. Hans lemmar
omslingras. Han kastas till marken. Och mellan nätets maskor
stöter retiarien sin skarpa treudd i hans skälfvande kött.
När en gladiator ligger sårad, afvaktar hans motståndare
Caesars vink. Vanligen öfverlåter denne domen åt publiken. I
bland händer, att den fallne själf sträcker upp sin hand och
sålunda beder om nåd. Oftast är han dock för stolt härtill och
bidar lugnt, hvad komma skall. Har han då i allo uppfört sig
efter publikens smak, kan det hända, att dukar vifta och händer
sträckas upp, och då har han sitt lif för den gången åter. Men
har man hos honom trott sig märka den allra ringaste skymt af
fruktan, då vändas alla tummar nedåt, och detta betyder döden.
Ty en gladiator, som visar fruktan, anses därmed hafva tillfogat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
