Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härskar satan. Jorden är ingenting annat än en jämmerdal.
Fadershemmet är att söka ofvan molnen. Det sköna och stora, som
den mänsklige anden från släkte till släkte frambragt, kulturens
dagliga framåtskridande - allt rent mänskligt sträfvande är
fåfäng-lighet, styggelse och galenskap. Och ju längre denna
uppfattning gör sig gällande, desto dystrare blir hon. Försakelsen och
lidandet varda en förtjänst, njutningen och glädjen en synd.
Kristendomen hade sålunda redan i sin barndomstid kommit
långt bort från Jesu kärlekslära. Den högmodiga
själftillräck-lighet, de kristna lade i dagen, kunde ej undgå att väcka anstöt.
Deras obenägenhet mot allt deltagande i det världsliga lifvet måste
ock leda till en sammanstötning med myndigheterna. De
borgerliga plikterna blefvo ofta helt och hållet försummade. Redan
Paulus fordrade, att de kristna icke skulle söka och mottaga rätt
af hednisk öfverhet. Vederbörande måste till sist gripa in.
Så uppstodo förföljelserna mot de kristna. Dessa förföljelser,
som snart upphörde, tillförde kristendomen allt jämt nya krafter
och påskyndade de triumferande troshjältarnes slutliga seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
