Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mystikens
tid.
Afrika och Italien, därför att man där trodde på en natur hos
Kristus, då käjsaren trodde på två. En uppfinnare af dogmer
aktades lika mycket som nu för tiden en uppfinnare af nyttiga
saker. Skarpsinnet utnöttes i uppbyggandet och nedrifvandet af
lärosatser. De flesta af dessa vidunderliga skapelser af sjukliga
hjärnor hafva öfvertagits af bekännelseskrifterna, godkänts af
statskyrkorna och beskyddas fortfarande af arméerna.
Den tredje perioden, som upptages af hela medeltiden, är
mystikens tid. Allt är hemlighetsfullt och högtidligt. Undren
och dogmerna öfvergötos med ett magiskt skimmer och
förklarades med glänsande upptåg. Den utomordentliga prakt,
hvarmed gudstjänsterna förrättades, imponerade på människornas
bäfvande hjärtan. Det var icke nog, att man upphöjt Jesus Kristus
till rang af gud — nu vågade man knapt tänka på honom. Man
tänkte i stället på hans moder. Det oupphörliga ståtandet kommo
de kristne snart att glömma honom. Denna period var prästernas
blomstringstid. Deras makt öfver själarna är oinskränkt.
Förnuftet är stukadt. Ett klart förstånd är djäfvulens värk. Denne
figur räknar också under denna tid sina bästa dagar. Han ansågs
öfver allt ha sitt finger med i spelet. Därför vältra sig om
hvarandra, huller om buller, spöken, smådjäflar, helige, häxor,
undergörare, munkar, änglar och troll. Till jungfru Maria stå allas
tankar. Också kunde en droppe af hennes mjölk bota hvilken
sjukdom som hälst. Den lössläpta fantasien är otyglad. Hon
är den väsentliga driffjädern till nästan alla handlingar. Dessa
blifva därför ursinniga och ändamålslösa — korstågen,
kättarebålen o. s. v. Den heliga enfalden ville icke veta af något annat
än det obegripliga. Denna ytlighet upphörde visserligen icke
med medeltiden. Mängden af dem, som bära det kristna namnet,
ha ännu icke trampat ur barnskorna. Deras omyndighetstillstånd
fortfar allt jämt. Men den religiösa känslan tröttnade dock till
slut vid dessa andefattiga och upprörande spektakel. Hon kände
sig tom och ödslig. Det yttre skenet förlorade något af den
bländande glansen. Nya behof uppfylde människornas bröst. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
