Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Metternich utslungat dessa utmanande högmodsord: »Edra ”jag är
härskare, som äro födde på tronen, kunna icke fatta de känslor, soldat.”
som styra mig. De återvända besegrade till sina hufvudstäder
och äro dock de samme, som de voro förut. Men jag är soldat.
Jag har behof af ära och beundran, Jag kan icke återkomma
försvagad till mitt folk. Jag måste förblifva stor, ärorik och
beundrad.»
Fallet kunde icke vara långt borta. Fienderna samlade sig.
Deras motståndskraft växte. De blefvo visserligen slagne vid
Dresden, men lyckades sedan vinna flere betydande framgångar.
Så i de ohyggliga siaktningarna vid Katzbach, Kulm (i Böhmen),
Gross-Beeren och Dennervitz, samt vid Hagelberg, där »man
hörde intet skott, intet larm, inga rop, blott det dofva ljudet af
kolfslagen och offrens kvidan och rosslingar.» Några veckor
efter sist nämda slag följde schlesiska härens förening med
nordarmén. De tyske soldaterna i Napoleons härar öfvergingo i stora
massor till sina landsmän. Bernadotte och Blucher, hvilka förut
bekämpat hvarandra som fiender, stridde nu gemensamt mot
Europas förtryckare. Äfven Sverge och Bajern hade slutit sig
till de förbundne. Desse samlade sig på de vidsträckta slätterna
vid Leipzig. Och här utkämpades det fruktansvärda slag, som
i sina följder skulle krossa Napoleons militärvälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
