Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anbefallde honörn Öfvergeneralen helt Öppet, att förleda prä- Räfkonst.
sterna och skaffa sig ett anhang bland munkarne. Att begagna
sig af människor och partier för sina syften, har ingen bättre
förstått än Napoleon, såsom Lanfrey på många ställen i sin
historia ådagalägger. Ja, Napoleon var så stor mästare i denna
konst, att han till och med kunde gifva sig utseende af att tjäna
andras intressen, då han dock endast och allenast hade sin egen
fördel till ögonmärke. Mera förslagen, listig och bakslug än han
kunde ingen vara, och just genom dessa egenskaper besegrade
han så många, som i militärisk begåfning åtminstone torde varit
hans jämlikar.
Efter freden i Campo-Formio kände sig öfvergeneralen redan
så hafva vuxit och befäst sig i anseende och i den allmänna
meningens gunst, att han kom till Paris, för att mäta sig med
direktorium och sina egne mästare. Vid denna tid (december
1797) var det som Talleyrand, vid Napoleons högtidliga mot-
Dubbeltagande å direktoriums vägnar, prisade hos generalen ej blott ansiktet.
Ossians stoiska heroism, ringaktning för all jordisk storhet, kärlek
till det enkla, tillbakadragenhet och rörande höghet, som tycktes
rycka honom från jorden, utan äfven uttalade den åsikten, att
fäderneslandet, långt ifrån att frukta hans ärelystnad, kanske en
dag skulle på sina knän bedja honom öfvergifva sina lärda
sysselsättningar, för att ånyo tjäna staten.» Samme Talleyrand föreslog
i motgångens tid Napoleons afsättning, visserligen med darrande
stämma, så att det kunnat sägas om denne lika lågsinte som
berömde patriot och statsman, att han »åtminstone en gång i
sitt lif varit förlägen».
Napoleon hade vuxit direktorium öfver hufvudet, men var
dock ännu för ny, för litet säker i sin öfvervikt att redan nu
aflägga masken. Sålunda begagnade båda partierna det
äfven-tyrliga krigståget till det mystiska Nil-landet med dess tusenåriga
pyramider, för att därmed befria sig från sin ögonblickliga
förlägenhet och uppskjuta en strid, som båda visste vara oundviklig
och som förr eller senare måste ega rum. Lanfrey berättar ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
