Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid, pängar och arbetskraft, än om den i vidsträcktaste mån
sträfvade att öka och befästa sina fredliga förbindelser med de
Trygghet? andra nationerna. Stormakterna öka allt jämt sina stridskrafter,
och så blifva vi i alla händelser efter på större och större afstånd.
De starke varda starkare, de svage svagare. På så sätt minskas
tryggheten och ökas faran.
Härom är det imellertid icke värdt att disputera. Så mycket
kunde vi väl ändå enas om, att svenskarne icke böra hålla sig
borta från det samfolkliga fredsarbetet. Att vi jämte öfrige nordbor
här skulle gå i spetsen, har ju ingen ännu yrkat. Om någon
skulle göra det, hvarför ej lyssna till honom? Allt hvad vi ega
gemensamt med de andra ariska folken kunde väl berättiga oss
lika väl som något annat af dem att slå ett slag för en kristen
befrielseidé. Då en sådan idé på villostig i början af detta
årtusende samlade Europas folk, för att befria det heliga landet
från muhamedanernas herravälde, intogo våra nordiske förfäder
en framstående plats bland dem. Den krigiska stämning, som i
Kraftprof än väsentlig mån ledde till korstågen, kom ju från Norden. Om
en gång. vikingarnes ättlingar nu skulle pröfva sin kraft i stordåd till
folkens förbrödning!
Det var i korsets tecken och under fältropet »Gud vill det»
som de kristna skarorna i hundratusental tågade ut, för att med
eld och svärd betvinga kristenhetens fiende. Efter två hundra
års strider stod denne stark och oböjlig. Om de kristne arierna
ännu en gång skulle förena sina krafter mot en gemensam fiende,
mot själfva kriget, detta syndarf, som likt ett skenbarligen
outrotligt smittämne fortplantats släktled efter släktled! Att under
fältropet »Gud vill det» kalla upp hela kristenheten mot denne
sanskyldige arffiende, den ovanskliga äran vore något för Nordens
Här kräfves folk. Men därför kräfves mod. »Hänsyn till dårars löje skulle
mod- hämma alla klokhetens framsteg», yttrade en belgisk riksdagsman
å interparlamentariska konferensen i Haag 1894. Denna hänsyn —
ett af de svåraste hindren i krigen mot kriget — lär ännu länge
komma att skrämma en hel del godt folk här i landet. Förunnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
